Ellen Simma
Vår älskade, vackra och snälla mormor Ellen Simma, Lannavaara, har gått ur tiden och vår saknad är stor. Hon var alltid så bemötande när vi pratades vid i telefon, hon var full av tro på en ljus framtid för oss barnbarn. Det blev alltid värdefulla stunder när vi hälsade på dig. När vi var små omslöt du våra små barnahänder med dina varma mjuka händer. Du sjöng sånger för oss. Man ville alltid krypa in i din famn då du sjöng visor, andliga sånger och läste sagor. Du lyssnade in vad vi sade och gav oss feedback genom att tilltala oss med våra namn. Du var en god mormor som vi alltid bär i våra hjärtan. Du dör aldrig för oss.
När det gick bra för oss med studier och arbeten var du intresserad och engagerad.
Sommartid och höst reste du med oss till Norge där vi hyrde hotell eller stuga. Tillsammans åkte vi också till Björkliden, Abisko och Riksgränsen för att få vara i fjällvärlden som du älskade. Vi var också mycket i Pulsujärvi, stugan intill fjällsluttningen och till rengärden där. Det blev fina minnen med en mormor som lät oss ta del av det liv hon levt. Samtidigt kunde hon leva med oss i nutiden med våra vänner, som hon mötte med samma värme som hon gav till oss. Du var en bekräftande, klok och varm mormor.
Det var tryggt att ha dig nära. Du var så stark, glad och vänlig. Du kunde stanna länge hos oss, en gång var du upp till ett halvår hos oss och dina andra barnbarn i Uppsala.
När Hanna reste på studier i Japan, Malawi, USA och Asien följde du mentalt med. När David var stipendiat på universiteten i Montreal och Harvard i USA ville du höra allt om livet där på andra sidan Atlanten, du sade att världen krympte för dig.
Du fick leva många och välsignade år, vi fick ta del av din livsvisdom, dina goda råd och din övertygelse om att Guds nåd var ny varje morgon.
Du var så intresserad av våra liv, våra studier och arbete ända till slutet. Vi är så tacksamma att vi fick träffa dig bara någon vecka innan du gick ur tiden. Du satt långt in på kvällen och pratade och skrattade med oss och frågade när vi skulle komma och hälsa på nästa gång..
Du fick avsluta dina livsdagar mitt i livet, du var så nöjd över att du fick bo hemma i ditt hus och att du fick behålla dina mentala och fysiska färdigheter och alltid var mån om att alltid klä dig fint och sköta dig. Vi kommer alltid att ha dig, vår goa mormor, i våra hjärtan. Din vänliga röst liksom hörs vid vindens sus och påminner oss om att vi en dag får träffa dig hos Gud, i himmelen.