Elsa Isberg
Min kära maka och vår älskade mor, Elsa Isberg, avled den 3 juni på Kiruna sjukhus efter en svår cancersjukdom som hon fick besked om i augusti 2012. Hon kämpade med sin sjukdom mycket tappert och behöll sitt livsmod ända fram till slutet.
Hon växte upp i ett jordbrukarhem i byn Kuttainen med föräldrarna Artur och Alida Esberg och åtta syskon. Barnen fick tidigt deltaga i gårdens hemsysslor, slåtterarbete och skötsel av djuren. Hon lärde sig också som mycket ung att handmjölka korna. Som liten flicka fick hon också uppleva myrslåtter som då ännu förekom. Hon var då ännu för ung för själva arbetet så istället fick hon uppgiften att sköta kaffeelden. Även om uppgiften var liten fick barnen alltid beröm av sin far. Elsa brukade beskriva sin uppväxttid som mycket trygg och glädjefull i ett hem präglat av kristna värderingar.
Efter avslutad skolgång i 14-årsåldern arbetade hon som hemhjälp i ett antal familjer. Vid 18 års ålder genomgick Elsa en utbildning vid Lanthushållsskolan i Vojakkala. År 1967 genomförde hon sin sjukvårdsutbildning vid Lasarettet i Gällivare.
Under denna tid träffade hon sin blivande make Gunnar, då var hon 19 år och en mycket vacker flicka. Då han påbörjade sin utbildning i Umeå under hösten samma år flyttade Elsa också ner dit och fick anställning vid Umeå sjukhus. Hon utbildade sig där senare till undersköterska.
De gifte sig i Gällivare 1968, samma år föddes sonen Peter. 1971 föddes sonen Anders i Umeå. Familjen flyttade till Kiruna i slutet av 1974, familjen utökades där med dottern Lisa som föddes 1985.
Elsa trivdes med sitt arbete som undersköterska, och stannade kvar i yrket fram till att hon pensionerades 2013. Hon var anställd vid Kiruna sjukhus i nästan 40 år, och har alltid uppskattat att arbeta med människor. Elsa var som person varm, glad och godhjärtad. Hon var öppensinnad och vågade bjuda på sig själv och tog mycket med glädje och humor. Barn, barnbarn, hemmet och familjen satte hon i främsta rummet.
Hon var mån om att hålla sig i fysisk form och under 30 års tid promenerade eller cyklade hon till arbetet. Skidåkning, fjällturer, bärplockning var aktiviteter hon gärna utövade. År 1998 deltog hon Tjej-Vasan, och åkte också lokala skidlopp genom åren. Handarbete var också en sysselsättning hon gärna gjorde under ledig tid, försåg alla i familjen med yllestrumpor och vantar och virkade också överkast och dukar. När man som barn kom hem från skolan fick man ofta mötas av doften av nybakt bröd eller bullar. Elsa tyckte också om att gå på teater och konserter, och hennes intresse för litteratur resulterade i att hon läste mängder av böcker.
De fina värderingar hon fick med sig från sitt barndomshem satte en stor prägel på hennes livsgärning, något som vi närmaste fått ta del av och leva vidare med.
Vi känner en stor saknad efter henne och hon finns ständigt i våra tankar. Vi är mycket tacksamma över att fått ha henne i våra liv.