Erik Junkka
Vår älskade Erik har lämnat oss, Nilivaara den 24 september.
Pappa föddes i Keräntöjärvi som andre sonen i en familj med åtta syskon av vilka två avled i ung ålder.
Han växte upp i ett småbrukar hem där han tidigt började hjälpa till med skogsbruk och jakt. Han jagade mård, ekorre och skogsfågel som sedan såldes. När han var fjorton år började han köra timmer med egen häst, tillsammans med sin far.
1946 när han var tjugo år och hade fullgjort värnplikten började han på skogsskola i Falun och efter det började han som timmermätare vid sågen vid Stenbron utanför Gällivare som levererade virke till Vattenfalls kraftverksbyggen vid Luleälven.
Senare kom han att arbeta åt tumningsföreningen runt om i länet. I slutet av fyrtiotalet träffade han vår mamma Edith när han arbetade kring Nilivaara. De gifte sig 1950 och flyttade till Keräntöjärvi där äldste sonen föddes.
Senare flyttade pappa och mamma till Nilivaara där dem tillsammans byggde sitt liv och där föddes övriga fem söner.
Efter arbetet som virkesmätare började han som vaktmästare på Nilivaara skola och arbetade där fram till pensioneringen.
Pappa var tidigt engagerad i politik och han representerade Socialdemokra-terna i Gällivare kommun
under många år. Han satt i kommunfullmäktige, socialnämnden, polisstyrelsen och taxeringsnämnden.
Pappa var också aktiv i olika föreningar som Folkets hus, Unga Örnar och PRO. Han engagerade sig starkt i olika frågor som berörde landsbygden. Nedläggningen av postkontoret i Nilivaara var en sådan sak.
För pappa var naturen viktig och han tyckte mycket om jakt, fiske och bärplockning.
Stugan vid sjön Kukasjärvi som var pappas och mammas smultronställe blev en plats där familjen tillbringade många stunder tillsammans. Där fick vi tidigt följa pappa på rätt strapatsrika jakt och fisketurer som lärde oss söner att vistas i naturen.
Barnbarnen var väldigt viktiga för pappa och han tog sig ofta tid till olika aktiviteter med dem.
Pappa och mamma tillbringade mycket tid i stugan med barnbarnen under somrarna.
Under flera år blev hans hälsa sakta sämre men han behöll sin humor ända till slutet och han hade alltid glimten i ögat.
En lugn och varmhjärtad man med stor omtanke om sin familj har lämnat oss i stor saknad, men vi är tacksamma för alla minnen vi har kvar.