Karl Erik Klockare, Kalix, har avlidit.
***
Erik Klockare, vår far, levde livet till 100 procent.
Han föddes 1917 som tredje och sista barn familjen och växte upp i Handelsbankens hus vid torget i Haparanda. Den 12 oktober firade han tillsammans med sina närmaste sin 95-årsdag på Stadshotellet vid samma torg. Det blev ett trevligt firande av en levnadsglad man.
Erik fick under sitt liv uppleva många av teknikens framsteg. Han var med på den tiden man åkte båt mellan Haparanda och Stockholm. Som fyraåring såg han den första bilen komma till staden. Han åkte buss mellan Haparanda och Kalix när det fortfarande fanns grindar över vägarna. Hans familj var de första i Haparanda som hade telefon och rinnande vatten.
Erik föddes i en charkuterifamilj, men hans föräldrar Matilda och Karl ville att han skulle utbilda sig. Erik tillhörde den första kullen som 1940 tog studenten i Haparanda.
Under kriget utbildade sig Erik bland annat vid Karlbergs officerskola i Stockholm, vid regementen i Boden och Falun. Han gjorde militärtjänst i Tornedalen och vid norska gränsen. Under en tid var han skadad och valde då att göra praktik vid bygget av Suorvadammen i syfte att bli väg- och vattenbyggare.
Men kriget gjorde att han valde en annan väg. Erik gick den tvååriga folkskollärarutbildningen i Umeå.
För att finansiera studierna arbetade han samtidigt på hotell. Arbetslivet hade han inlett redan som 14-åring som timmerman och sortering i Helkäla i Torneå.
Han tjänstgjorde som lärare i Valsjärv, Armasjärvi, Hedenäset och Kalix.
Som nybliven Armasjärvibo och lärare i byn samlade han till byamöte och föreslog vägbelysning. Projektet genomfördes med hjälp av bybornas praktiska hjälp och ekonomi.
Efter fem år flyttade familjen till Hedenäset. I samband med flytten utbildade sig Erik till ämneslärare i geografi och biologi i Uppsala. Vidareutbildningen gav honom behörighet att undervisa i den nioåriga enhetsskolan.
Eriks intresse för djur och natur gjorde att han lärde sig själv och elever växters och djurs namn både på svenska och latin.
Hans forskning och studier runt rullstensåsarna och deras bevarande var en annan hjärtefråga.
Eriks geografiska intresse ledde till många resor inom Sverige, övriga Norden, Europa och Amerika. Han fortsatte också att lära sig språk lång upp i åldern.
Erik hade under sina år som lärare alltifrån mellanstadiet till gymnasiet inklusive elever med särskilda behov på ungdomsvårdsskola. Han undervisade i de flesta ämnen, utom språk, emellanåt med lite extra kreativitet. Exempelvis låg det en tid i hans tjänst att undervisa i musik, ett ämne han inte riktigt behärskade. Eleverna lärde sig ändå att spela orgel och mandolin och kunde själva hålla musiklektionerna.
Ett annat projekt var tågresan till Stockholm dit man åkte 1958 för att titta på VM i fotboll. Pengarna till resan hade eleverna tjänat ihop med olika dagsverken, något som då var unikt.
Erik var en engagerad lärare som med humor och gott humör skapade arbetsro och trevnad i klassrummet och utanför. Han hade alltid en hjälpande hand till den som behövde det.
Arbetet i skolan varvade Erik med allehanda aktiviteter för att rensa sina tankar och få utlopp för sin kreativitet. Han byggde till exempel en sommarstuga vid havet i Säivis där familjen kom att tillbringa många härliga somrar. Under många årtionden högg och sågade Erik sin egen ved. Han plockade svamp och bär så det räckte för familjens behov och också till många vänner. Många gånger tog han hand om skadade fåglar och vilda djur tills de var redo att återvända till skogen.
Redan som ung var Erik aktiv i idrottslivet. Han spelade fotboll och bandy, var god gymnast, brottare och orienterare. Han var ledamot i idrottsföreningen Taktik, som senare blev Haparanda Sportklubb.
Idrottsintresset förde Erik vidare till sin familj och alla hade vi välpreparerade skidor och slipade skridskor. Hemma på gården spolade han en isbana, populär också bland grannbarnen.
I Hedenäset startade han skidskyttet, känt i hela Sverige för sina talanger. Han deltog själv framgångsrikt i tävlingar under lång tid
För nöjes skull arrangerade han "Eriks hörna" i gymnastiksalen i Hedenäset. Rebusjakt med bil var också ett återkommande inslag i byn. Arrangemangen var uppskattade och välbesökta. Intäkterna gick bland annat till det översvämmade Holland.
Under många år var Erik ordförande i olika kommunala nämnder. Som fritidsnämndens ordförande projekterade och färdigställde han den första vägen och festplatsen på Luppioberget. Ordförandeskapet i nykterhetsnämnden medförde många möten med de mest utsatta familjerna runt om i kommunen.
1963 flyttade familjen vidare till nybyggd villa i Kalix. Ännu en gång fick han tillsammans med sin fru anlägga en ny trädgård som med tiden gav goda skördarav grönsaker och bär.
Under Kalixtiden var Erik arbetande ledamot i Kalixkorpen. Han fortsatte att röja för och anlägga skidspår runt om i Kalix skogar för både stora och små. Skidintresset gjorde att han åkte Vasaloppet flera gånger, senast öppet spår vid 80 års ålder.
Tillsammans med Ethel cyklade han flera gånger Midnattsolstrampen som han också var med att arrangera.
Större delen av sitt liv var Erik med i FBU och Hemvärnet, under en följd av år också ordförande i Norrbottens östra befälsutbildningsförening. Under den tiden deltog han Niemegenmarschen i Holland, gjorde flera fjällmarscher, vaktade slottet, var bjuden på kungamiddag, ordnade och deltog i kurser på olika orter runt om i Sverige.
Erik fick sex barnbarn vilka har många upplevelser med roliga minnen av sin morfar/farfar. Som till exempel pulkåkning från hustaket i Kalix, skidåkning till och på Paradiskullen, korvgrillning, scouthajker, judoläger, casino för att lära sig matematikens grunder, citroner med socker, mjukkakor med mycket mjöl.
I början av 2000-talet blev Erik ensam, men träffade snart en ny livskamrat i Toini, Tillsammans med henne kom han att tillbringa flera fina år nära naturen i Salmis. Med Toini fick han också en stor bonusfamilj.
Eriks liv präglades av stort engagemang i sin familj. Han lämnar ett stort tomrum efter sig men vi är glada och tacksamma över att vi fick så lång tid tillsammans.
Vi minns honom med kärlek och glädje.
Familjen genom Kristina, Mats och Åsa