Ethel Winsa
När du var sju år, reste du över Atlanten med dina föräldrar, från din födelsestad New York, till Tärendö. Den första tiden bodde ni hos din mormor Matilda och Jussi.
När du var tio flyttade ni till det hus som din pappa Sigge hade byggt. Din mamma Jenny sydde och skötte det lilla jordbruket, och pappa arbetade mest med att bygga broar, och du hade en hund som hette Spadi.
Du gick på folkhögskola i Vindeln. Skaffade dig praktik och arbete på olika platser i landet, bland annat Alnarp, för att bli lanthushållslärarinna, vilket var en fin tid. Din mamma fick dig att utbilda dig till småskolelärarinna på seminariet i Haparanda.
Du fann kärleken och gifte dig med Lennart vid 26, och ni skapade ert hem i Winsas hus, där bodde också farmor Lea och brodern Gunnar med familj.
När du var 28 fick ni en dotter, och två år senare en son. Det var barn, liv och rörelse i huset. Du var hemma och tog hand om oss den första tiden, så småningom började du undervisa i byn. Först i hemkunskap och teckning, sedan som lågstadielärarinna.
Din mamma avled hastigt när du var 38, din pappa några år senare.
Vi barn fick växa upp i ett öppet och stimulerande hem. På 70-talet gav vi oss ut i världen. Du uppmuntrade oss att resa, lära oss. Du fick nu tid att undervisa, läsa, sjunga i kyrkans kör och handarbeta i syföreningen. Dessutom engagerade du dig i hembygdsföreningen.
Strax innan du fyllde 60, föddes ditt första barnbarn Leila. Några år senare fick hon sin lillasyster Mira. Du reste ofta till Stockholm, och ni byggde tidigt en stark relation. För de båda flickorna blev Tärendö ett paradis.
När du var 64 drabbades vi av en stor sorg, när pappa somnande in. Världen blev aldrig den samma igen. Du fortsatte att hålla samman familjen. Utvecklade dina intressen och reste mycket. Vid 80 reste vi tillsammans till Andalusien och du fick besöka Alhambra, som du drömt om. Förra sommaren gjorde du din sista längre resa till Skåne, och till Miras och Davids bröllop.
Dina sista år hade du ett boende på Rönnen i Pajala, du fick fortfarande ofta vara hemma i byn vilket Mats månade om. Nu i slutet av september fick vi, dina närmaste, vara tillsammans med dig för ett fint farväl.
Vi är evigt tacksamma över all inspiration och kärlek som du gett oss, och som lagt grunden i våra liv.