Så har då den siste i Johan Petters Stöckels och Susannas barnaskara förenat sig med sina föräldrar i himmelen. Johan Petter odch hans fru Susanna fick 14 barn. En av de åtta som uppnådde vuxen ålder var Eva Falbo och hon hade just fyllt 98 år när hon gick bort.
Eva föddes i Salmi by i väglöst land där hennes föräldrar hade ett litet småbruk. Hennes pappa som var en älskad predikant inom den västlaestadianistiska trosriktningen var ofta ute på predikoresor. Eva och hennes syskon fick förstås hjälpa mamma Susanna i arbetet med gården. Så var det på den tiden, alla små och stora jobbade med det de kunde i familjen. När Eva var 7 år började hon skolan och de första skolåren fick hon gå i Kattuvuoma, tre mil från Salmi. Hon blev inneboende hos familjen Stöckel. Sedan blev det dags att åka till Kiruna för den vidare skolgången. Eva och hennes syskon fick bo på barnhemmet som låg där Högalidskolan nu ligger.
Det kan inte ha varit alldeles lätt att acklimaterisera sig i den miljön där man bara fick tala svenska. Eva hade ju finska som modersmål. Men hon fann sig väl tillrätta och var glad åt allt nytt hon fick lära sig både i skolan och annat som lekar och hur man firade jul och andra högtider. Men hem till Salmi kom hon bara till sommarlovet och till jul.
Efter att ha gått ut folkskolan flyttade hon hem till Salmi igen. Ganska snart hörde man av sig från barnhemmet och ville att hon skulle påbörja en utbildning till barnmorska. Det blev inte så, men istället började hon arbeta i köket som kokerska på barnhemmet där hon blev omtyckt av barnen.
Georg Falbo hade anställning på barnhemmet som vaktmästare och Eva och Georg fann snart varandra och gifte sig 1951. Året därpå föddes deras dotter Lena. Eva och Georg övertog då Gedals bageri efter svägerskan Gerda, där även Georgs pappa Hjalmar hjälpte till med att köra ut brödet som Eva bakade. När bageritiden tog slut fortsatte hon att arbeta med kökslig verksamhet i hela sitt liv. Först många år inom barnbespisningen, ett kort tag som föreståndare på elevhemmet, som hushållslärarinna några år på Centralskolan och Högalidskolan och åren före sin pensionering fick hon fast anställning som kokerska på alkoholpolikliniken Bore. Eva var en kvinna med stor personlig integritet och varmt troende leastadian. Familjen hade ofta boende hemma hos sig under samlingar. Hon hade ett mycket nära förhållande till sina syskon.
Många av syskonen kom att skapa sig sina egna fritidshus i Salmi. Påskar och somrar umgicks man flitigt, fiskade, jagade och hjälpte varandra med allehanda ting. Alla deras barn hade en riktig bullerbytillvaro i byn. Och den samvaron förde man vidare till sina barn så att byn fortfarande lever. Eva var gladlynt och generös som person. Människor som hon mötte i vardagen såg hon, förstod dem och påtalade ofta det goda i varje människa.
Det känns tomt nu när hela syskonskaran är borta, men den finns bevarad i ljust minne och alla historier om deras aktiviteter följer med in till nya generationer. På det sättet kan man säga att Eva och syskonen fortfarande lever bland oss som är kvar. Den djupa tro Eva och hennes syskon hade är också något som binder samman generationerna. De sista åren bodde Eva på minoritetsboendet Gläntan där hon fick ett mycket bra omhändertagande. Hon trivdes och spred glädje med trevliga och roliga kommentarer till personalen samt många vänliga ord till alla.
Vi lyser frid över Evas minne med tacksamhet för allt hon betytt för oss.
Lena, Mats och barnen