Eva Sundelin, Haparanda, har hastigt avlidit i en ålder av 89 år.
Eva var dotter till Hulda och August Alamaa och växte upp i en syskonskara på sex barn i byn Övre Kukkola. Hon var flitigt lagd och sökte sig redan i unga år något att göra, bland annat sålde hon Hemmets Veckotidning i byarna. Under krigstiden gick hon en handels- och kontorsinriktad utbildning i Haparanda.
Hon anlitades även som tolk vid transport av finska krigsbarn på tågen söderut.
När Eva senare fick jobb på Konsum i Karungi träffade hon sin nu framlidne make Sigvard Sundelin. Paret vigdes 1947 och i familjen fostrades fyra barn.
Familjen, släkten och vännerna var betydelsefulla för Eva. Hemmets dörr stod alltid öppen för besökare och Eva var själv mån om att hålla kontakten med sina nära, både genom besök och telefonsamtal.
Att själv odla sina rotsaker och grönsaker samt att ta vara på de bär som finns i naturen var ett av Evas allra största intressen och här växte ett enormt kunnande fram i takt med att erfarenheten ökade. Matkällare och frysar fylldes på hösten och Eva hittade ständigt nya användningsområden för grödorna. Matlagning och bakning ingick i de dagliga sysslorna och det var inte en besökare som någonsin gick hungrig från familjen.
Ett annat stort intresse var resor. Redan när barnen var små reste familjen på både kortare och längre campingturer i landet. Ibland följde även Evas far med på resorna och då packade sju personer in sig i familjens personbil och sov i samma tält.
Eva myntade under 60-talet ett eget talesätt som löd: ”Att campa är ingen semester” och med tanke på att det var Eva som planerade och lagade all mat på gasolkök och sedan skötte all övrig service under dessa resor går det att förstå vad hon grundade detta på.
Trots talesättet ville inte Eva avstå sina resor. En av hennes största reseupplevelser var den långa campingsemestern i Europa som hon gjorde 1991 tillsammans med dottern Berit och hennes make. Att få se och uppleva andra kulturer och möta nya människor gjorde starka intryck på Eva som gärna berättade för andra om allt hon fått uppleva.
Stugan i Staffansviken var familjens sommarparadis och Eva tyckte mycket om att vistas där under hela sin livstid. Friheten och närheten till naturen var det som lockade. Den sista resan dit gjordes så sent som i november 2013.
Att vara hjälpsam, snäll mot alla och att hushålla med resurserna var något av Evas kännetecken. När barnen var små ansvarade hon för hemmet men började bidra till familjens ekonomi så fort tillfälle gavs. I yrkeslivet arbetade hon först med städning på tingshuset och fick därefter ett deltidsarbete på Domus.
Eva ville pröva nya vägar och började läsa ekonomi och kontor på Komvux. Efter en termin blev hon erbjuden en tjänst på Försäkringskassan och där blev hon kvar fram till pensionen.
När maken Sigvard blev sjuk och avled 1987 såg Eva det som en självklarhet att hon skulle kunna reda sig själv och sköta om hemmet ensam. Hon visade att hon var kapabel klippa gräsmattan, skotta snö och fixa diverse fysiskt krävande arbete även i hög ålder.
Att familjen hela tiden blev större och större med barnbarn och barnbarnsbarn gladde Eva som månade om alla lika mycket och som hade full koll på varenda en.
Hösten 2013 flyttade Eva in på Klippans äldreboende. Även om det var ett stort steg att lämna sitt hus trivdes hon mycket bra på boendet. Hon uppskattade det sociala umgänget och deltog flitigt i alla aktiviteter som ordnades. Vi som anhöriga såg att hon livades upp igen och blev piggare under dessa månader.
Därför kom det som en stor chock när hon plötsligt avled 13 januari 2014. Vi saknar vår mamma Eva men minns henne med glädje.
Barnen med familjer