Min käre svärfar har gått ur tiden och jag saknar honom så mycket.
Han föddes 1922 i Orrbyn och var yngst i en syskonskara på fyra. Vid 20 års ålder lämnade Göran föräldrahemmet och flyttade till Boden där han tog värvning vid A8. Med tiden blev han civilanställd och har i hela sitt yrkesverksamma liv vaktat forten runt Boden.
Han träffade Linnéa och tillsammans fick de tre barn, två flickor och en pojke.
Det var ont om bostäder men Göran hade tur och fick en tomt av femton nyplanerade tomter och utan pengar klarade han av att bygga ett hus åt sig och sin familj. Det blev många lyckliga år innan Linnéa blev sjuk och så småningom gick bort av sin sjukdom 1976.
Sorgen var stor för Göran men tryggheten att få bo kvar i sitt hus hjälpte honom att gå vidare i livet.
Efter en tid mötte Göran lyckan än en gång när han träffade Irene och tillsammans med henne fick han ännu ett långt och lyckligt äktenskap. Han blev änkeman igen 2010.
Under alla år har huset haft en central roll i Görans liv. Trädgården med alla hallonbuskar, potatislandet och andra grödor skänkte honom stor glädje och stolthet och han aktiverade sig även med ständiga förbättringar och renoveringar.
Göran blev pensionär vid 60 års ålder. Han tyckte mycket om att fiska och åkte ofta ner till älven där han satt i båten och njöt eller så gick han ner till sjön bredvid hemmet och kastade några drag, där kunde han stå i timmar.
Göran höll sin kropp i god form med simning i badhuset som också hade en social funktion genom att han träffade sina badarpolare. På vintrarna ägnade han sig åt skidåkning i sitt verksamma liv. När knäna tog slut vid 80 års ålder tog han sig ofta fram genom cykling.
De sista åren när han fick allt svårare att klara av de vardagliga sysslorna hade han mycket hjälp av sina barn Anette, Berit och LG vilket gjorde att han kunde bo kvar i sitt kära hus livet ut.
Göran lämnade jordelivet lugnt och stilla efter en kort tids sjukdom vid en ålder av drygt 92 år.
Tack Göran för att jag haft förmånen att få lära känna dig och din underbara familj och någonstans, någongång möts vi igen i någon form.
Du fattas oss. Vi saknar dig.