Gösta Wuolo, Haparanda, har gått bort i en ålder av 93 år.
Gösta föddes 1919 i en syskonskara av nio barn. Fadern var åkaren Gustav Helmer Wuolo, som på 1920-40-talet hade ett häståkeri som familjeföretag där sönerna redan som unga fick hjälpa till. Som 10-åring sålde han Haparandabladet i lösnummer och berättade att han fick 3 öre i förtjänst per tidning.
När han gått ut sjätte klass i Haparanda Folkskola kom läraren E U Eriksson hem till föräldrarna på Repslagargatan och påtalade att pojken var begåvad och borde studera vidare. Föräldrarna ansåg dock att de inte hade råd att låta honom studera utan ville att han skulle arbeta i familjeåkeriet.
Sedan tonåren arbetade Gösta på Televerket, huvudsakligen på avdelningen för underhåll. Efter kurser och fortbildningar inom Televerket arbetade Gösta som tekniker och slutligen linjemästare för området Haparanda-Kalix-Överkalix-Pajala. Han trivdes bra på sitt arbete och uppskattade speciellt kontakten med människor under den period han var resereparatör.
Många är de livfulla berättelser han återgivit om sina möten med färgstarka tornedalingar. Under krigsåren 1939 var Gösta inkallad två gånger. Första gången som signalist på S1 i Stockholm där han bl a stod vakt utanför det kungliga slottet. Han var också placerad i Östra Ämtervik i Värmland. När han fått permission och kommit hem väntade en ny inkallelse.
I april 1943 träffade han sin kärlek Dagny. De gifte sig i december 1945. När Gösta gick bort hade de varit tillsammans i 70 år och gifta i nästan 68 år i ett långt och lyckligt äktenskap. De fick två barn, sonen Rolf som föddes 1948 och tre år senare dottern Britt-Inger. Gösta var mycket förtjust i sina fyra barnbarn.
Snickeri var ett av hans främsta intressen. Han byggde hus och stugor och hjälpte även sina barn med snickeriarbeten. I sommarstugan i Vuopioviken njöt han av fiske under vackra sommarkvällar. Ett annat intresse var simning och bastubad.
Många är de berättelser vi hört om hur man i Tornedalen tävlade om vem som kunde ta mest ånga, en konst som Gösta sedan barnsben övat sig i. Under en följd av år simmade han regelbundet och hade på så sätt såväl fysisk träning som ett gott socialt nätverk med många andra bastuentusiaster.
Ännu ett intresse var blommor och att från frö driva upp plantor i sin egenhändigt byggda blomkammare. Han tyckte om musik och sjöng med glädje Evert Taubevisor, speciellt tillsammans med barnbarnen.
Sedan ungdomen var han även intresserad av historia, politik och sport. Ännu ett intresse var resor och han gjorde tillsammans med Dagny många resor inom Europa och jorden runt vid två tillfällen.
Många gånger talade vi om den omvälvande samhällsutvecklingen som skett under Göstas livstid; om hur samhället såg ut i början av 1900-talet och den tekniska utvecklingen fram till idag.
Under de sista åren av sitt liv led Gösta av nedsatt syn, vilket tillsammans med sviterna av sjukdom gjorde att han beövde mer hjälp, som han huvudsakligen fick av hustrun Dagny i hemmet. Han var nöjd och tacksam över att få vistas i hemmet.
Gösta nådde en hög ålder men lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi saknar honom.
Familjen genom dottern Britt-Inger Lindfors