Gunhild Palmgren
Gunhild Palmgren , Brändön, avled den 14 september, en vecka före sin 84-årsdag.
Hon föddes i Brändön och var äldst av elva syskon, växte upp hos mormor och morfar och fick redan i unga år hjälpa till med allehanda sysslor på deras bondgård. Detta lade grunden till det mångsyssleri som kom att prägla hela hennes liv.
Hon gav en hjälpande hand till väldigt många medmänniskor. Ingenting var besvärligt för henne. Cykeln kom att bli hennes transportmedel. Hon cyklade i otaliga år mellan Brändön och Luleå för att städa tågvagnar. Hennes make var anställd vid SJ. Hon städade hos många familjer både ”i stan” men också hemma i byn. Framförallt hjälpte hon gamla och sjuka.
Gunhild hade även en konstnärlig ådra. Hon vävde bland annat trasmattor och löpare. Hon virkade, sydde och stickade, allt med en känsla för stil och skönhet. Hon satte en personlig prägel på sina alster. I många hem finns i dag dessa alster kvar som för alltid kommer att påminna om hennes oerhörda arbetsglädje och energi. När flitens lampa lyste på övervåningen i hennes hus i skogen visste man att hon i sin ensamhet satt och dunkade sin vävstol.
Inspirationen fann hon i naturen. Fåglarna kring huset hade hos Gunhild en säker matplats. Ibland kom ekorren på ovälkommet besök till fågelbona. Det oroade hennes sinne, samtidigt som hon förstod naturens oskrivna lagar.
Gunhild förstod även att ta tillvara allt vad naturen gav. Hon behövde inga stora resurser för att klara sitt uppehälle. Hon plockade alla bär som fanns. Många medmänniskor fick ta del av naturens delikatesser såsom hjortron, åkerbär, hallon, blåbär och lingon. Inte ens tranbären gick fri när hon inspekterade skogen.
Hon var dessutom väldigt intresserad av trädgårdsodling. Där odlade hon det mesta, framförallt rotfrukter. Potatislandet hon satte i våras hann hon inte skörda. Inte heller fick hon ”klämma löja” i höst, vilket hon gjort i massor av år. Många kommer att sakna hennes bärleveranser.
Varje vår och höst bakade hon tunnbröd i sin hemgårds bagarstuga. I hemgården bor hennes bror Ivan, som hon besökte flera gånger i veckan.
Kyrkstugan i Gammelstad, dit hon cyklade många, många år, senast i fjol höstas, var ett annat stort intresse. Hon var hjälpgumma på Hägnan och satt som värdinna i visningsstugan. Hon var verksam i nykterhetsrörelsen IOGT-NTO i Brändön.
Gunhild drabbades av en sjukdom som på kort tid tog alla krafter. Hon hade aldrig tidigare vårdats på sjukhus förutom några dagar efter att ha gått vilse i hjortronskogen för några år sedan och fått tillbringa tre nätter under bar himmel, kraftigt nedkyld.
Vi minns henne som en ovanligt arbetsam, energisk, naturnära och hjälpsam medmänniska. Syskon, släkt och många, många vänner känner stor saknad.