Den 2 maj avled min kära maka och vår mamma Gunilla Wilén vid en ålder av 66 år, efter sex års kamp, med den idag obotliga sjukdomen endokrin carcionid. Hon är älskad och saknad av sin familj och sina vänner.
De första tre åren bodde Gunilla hos sina morföräldrarna i Piilijärvi , därefter hos sin mamma i Kiruna. Efter realexamen fortsatte hon med studier på folkhögskolan i Kalix.
1963 träffade hon sin man Göran, som läste på universitetet i Umeå, och fortsatte då sina studier vid Strömnäs folkhögskola utanför Umeå.
Därefter blev det förskoleseminariet i Umeå där hon tog examen 1967. Samma år gifte sig Gunilla och Göran och båda fick jobb dels i Markitta och i Niilivaara. Efter ett år i Göteborg flyttade paret till Gällivare och sedan dess har Gunilla arbetat inom Gällivare kommun, största delen i Koskullskulle, där hon varit en mycket omtyckt lärare både av elever och föräldrar.
Hon arbetade där ända tills hon fick beskedet om sjukdomen 2005. 1971 fick paret dottern Jonna och 1975 föddes sonen Martin.
Blommor var hennes stora intresse, både ute och inne. Ett år räknades antalet krukväxter till 110 stycken! Givetvis var odling en stor hobby både jordgubbar, alla sorters grönsaker, potatis, hallon och vinbär fanns i trädgården, både i Malmberget och i sommarstugan i Skaulo. Fiske var också en stor passion. En sik på tre kilo och en laxöring på 1,5 kg var hennes rekord och hon var oftast den som satt längst vid pimpelhålet eller kastade de sista kasten med fiskespöt innan hemfärd, hon gav aldrig upp.
Hon var en älskad mormor och farmor och barnbarnen var givetvis hennes ögonstenar. Hon hade alltid en bok eller någon annan gåva till dem. Hon hade en unik förmåga att kommunicera med barn och fick på så sätt många barns förtroende. Hon kom alltid ihåg bemärkelsedagar, med ett telefonsamtal eller ett kort.
Mat var en av hennes stora passioner. Hon var alltid pigg på nya recept som hon testade på familj och vänner oftast till full belåtenhet. Det var vanligt hade hon mig sig en kylbag full med olika maträtter då hon besökte släkt och vänner, därav uttrycket "nu kommer Gunilla, undrar vad hon har för gott med sig den här gången?"
Hon älskade att sy och sticka. Hon stickade bland annat babymössor till vänners nyfödda barn och även till barnens vänners barn, de blev mycket uppskattade.
När hon var ung och skulle gå på dans, sydde hon ibland en klänning som var tvungen att bli klar innan hon gick på dans, en gång till och med en dräkt.
Resor var också hennes favoritsysselsättningar. Den sista resan gick till San Remo som var en av hennes stora drömresemål. En annan fantastisk resa var resan till Paris våren 2010. Resan till Österrikiska Bad Gestein fick tyvärr ställas in hösten 2011
Vi saknar dig innerligt, men minnet av dig kommer alltid att leva kvar.
Sov i ro kära älskade.
Göran, Jonna och Martin