Gunnar Årbro gick hastigt och oväntat bort den 2 juni.
Jag fick det chockartade dödsbudet när jag befann mig i min tidigare hemstad Göteborg. Han hade insjuknat några dagar tidgiare men var på bättringsvägen. Vi träffades senast den 25 maj på servicelinjen till Övertorneå.
Gunnar var född 1946. Han växte upp i Vuomajärvi. Hans föräldrar var Karl och Hulda Huhta. Fadern avled 1948. Gunnar hade inga minnen av honom.
Gunnar var näst yngst av nio syskon. Av syskonen är fyra i livet. Mina tankar går till Margit och Thyra i Luleå och till Bror och Gerda i Stockholm.
På 1970- och 1980-talet var Gunnar bosatt i Kiruna där han arbetade i gruvan. Tidigt 1990-tal flyttade han tillbaka till sitt föräldrahem i Vuomajärvi som han övertagit efter sin mors död 1975.
Fram till ålderspensionen hösten 2011 hade han många tillfälliga och kortare anställningar. Han jobbade bland annat för byaföreningarna i Vuomajärvi och Matojärvi. I Matojärvi deltog han i renoveringen av hembygdsgården, den före detta skolan. På fritiden var han också aktiv i byaföreningen i hembyn.
Åren 2001-2003 gick han en allmänkurs på Tornedalens folkhögskola i Övertorneå. Gunnar tyckte att det var en fin och positiv tid. Han fick ny kunskap och nya vänner.
Gunnar var mycket idrottsintresserad. Det var särskilt lagsporter som ishockey och fotboll som gällde. Han missade sällan en match på tv.
Vad var det för väder den 28 april 1977? Det hade Gunnar svar på. Under flera årtionden var han väderobservatör och noterade dagligen väderförhållande i sin väderdagbok.
Gunnar tyckte om att läsa. Han brukade låna på bokbussen. Vi gav varandra boktips.
Gunnar var en hjälpsam bybo och granne. Han hjälpte mig mycket i mitt fritidshus i Vuomajärvi. För en tid sedan ringde han och frågade om jag ville ha fönstren målade. Naturligtvis tackade jag ja.
Under årens lopp hade vi många fina och trevliga fikastunder då vi utbytte tankar. Jag såg framemot att vi skulle ses då och då i sommar. Det blev inte så.
I en liten by som Vuomajärvi är en människas bortgång en kännbar förlust. Gunnar lämnar ett stort tomrum efter sig.
Vi har nog inte förstått att hna lämnat oss. Vi väntar på att se honom komma cyklande.
Ebba Lindström