Gunnar Björkteg
Gunnar Björkteg har avlidit den 11 april i en ålder av 81 år.
Gunnar föddes 1932, yngst av sju barn till Ida och Karl Israel Aidantausta i Saivomuotka. Han var händig och lärde sig snickra av sin äldre bror Yngve, som drev snickeri. Gunnar var noga med sitt yttre, främst kläder och bilar, och sågs väl lite som en snobb. När Barbro kom som lärarinna till byn 1961 föll hon för den stilige Gunnar, och han föll lika hårt. De gifte sig ett par år senare och döttrarna Kristina och Sara föddes i Haparanda där Gunnar studerade till byggnadsingenjör. Gunnars arbete tog familjen till Visby i fyra år, där han var byggnadsinspektör. På helgerna åkte familjen ut med picknick till alla Gotlands sevärdheter och inte minst de långgrunda sandstränderna som småflickorna älskade.
Vid flytten till Huskvarna i början av 70-talet tog Gunnar och Barbro efternamnet Björkteg. De köpte en villa som Gunnar byggde ut till ett parhus med två våningar. Han ritade och byggde det allra mesta helt själv på kvällar och helger.
Gunnar bytte arbete, till yrkesinspektör, och var djupt engagerad i frågor om arbetsmiljö. Kristina minns när han stannade framför en länga hyreshus och frågade om hon tyckte de var vackra. Njae, tyckte hon väl, men Gunnar berättade att han såg dem i ett helt annat ljus. Ingen hade skadats vid det bygget!
Gunnar tyckte om att laga mat, gärna fisk och renkött. Han var förtjust i att spela dragspel och tyckte mycket om musik. Det skulle gärna vara varma djupa mansröster som Jim Reeves. Då sjöng han med i bilen! Gunnar var mycket släktkär och engagerad – flitig vid telefonen om kvällarna i alla år. På somrarna var det långa resor upp till släkten för att umgås och såklart fiska. Med Gunnars bortgång finns nu bara en i syskonskaran kvar i livet, systern Lilly Florell. Och den som främst håller ihop släkten är Märta Aidantausta som var gift med brodern Hjalmar. När döttrarna bildat familj i Stockholm och Västerås åkte Gunnar och Barbro dit vid helger, högtider och lov, men också för att ställa upp och passa barnbarn när det behövdes. Gunnar nämnde ofta hur han och Barbro gav sig iväg mitt i natten när Saras yngsta barn Ida skulle födas. De manliga barnbarnen fick Gunnar som andranamn, både Kristinas Viking och Saras Johan.
Gunnars cancer upptäcktes för fem år sedan. Han opererades flera gånger men däremellan märktes sjukdomen knappt på honom; livet var som vanligt. Det blev många uppskattade bonusår. Så sent som i julas var Gunnar och Barbro i Västerås och firade med Sara och Kristina och deras familjer, och Gunnar körde själv. Det var bara den allra sista veckan som han var riktigt dålig och han var klar tills de sista timmarna. Han fick dö hemma omgiven av Barbro, Kristina och Sara. Det var så han ville ha det. Det där med självständighet och viljestyrka var ett karaktärsdrag hos Gunnar och därför var det särskilt viktigt att han fick bestämma även över sin sista tid i livet.