Gunnar Kero
Gunnar Kero har avlidit i en ålder av 85 år.
Han var född och uppvuxen i byn Ohtanajärvi i en finsktalande jordbrukarfamilj med 14 barn. Han började sitt yrkesverksamma liv som skogsarbetare redan vid 13-års ålder. Gunnar ville bli sjöman men det tyckte inte hans pappa om, så efter sin militärtjänstgöring som signalist vid LV7 i Luleå blev han volontär och tog körkort 1949.
Han träffade sin blivande hustru Sofia från Överkalix under tiden i Luleå och efter en kortare tid i Linköping flyttade de till Ohtanajärvi och bodde inhysta hos Gunnars systers familj.
De gifte sig 1951 och fick barnen Christina, Lars, Inger, Majlis, Gunilla och Hans. De blev ägare till en tomt från Gunnars föräldrahem där de byggde ett hus med inflyttning julen 1955.
På grund av långvariga ryggbesvär fick han ge upp skogsarbetet vid 40 – års ålder. Han bestämde sig för att studera vid folkhögskola och fackskola varefter han ganska snart fick jobb som arbetsförmedlare i Pajala där han blev kvar till pensioneringen 1994.
Gunnar var politiskt medveten och engagerad och hade kvar kyrkliga förtroendeuppdrag för Socialdemokraterna i Korpilombolo fortfarande som pensionär.
Gunnar var en aktiv medlem i Ohtanajärvi IK, både som spelare och sedan som supporter. Till de främsta fritidsintressena hörde fiske, jakt, bärplockning, föreningsliv, sport samt att umgås med vänner och bekanta.
Gunnar tyckte väldigt mycket om barn och när vi barnbarn var på besök så fick vi vattenkamma hans hår ”lite till”, dra fingerkrok, titta på sport i tv och se OIK:s matcher i ur och skur. Han tog oss med på fisketurer, bilturer runt byn med obligatoriskt kaffestopp hos systern Märta samt promenader med hunden. Vi plockade bär tillsammans och det var först med fulla hinkar man kunde räkna med hemfärd!
Det hände också att vi fick vara med när älgstudsaren skulle skjutas in och när vi kom på besök väntade ofta en god älg- eller renköttsoppa. En absolut höjdpunkt var hans ”kuiva liha” (torrkött) som hängtorkades i ladan.
Efter flytt till Pajala i slutet av 2004 drabbades Gunnar av demens och bodde sedan 2007 på Björkkullens äldreboende där han trivdes bra. Där kunde vi sjunga tillsammans – nu käre Gunnar sjunger fina minnen i våra hjärtan.