Gunnar Larsson
Gunnar Larsson, Yttre Hertsånger, har avlidit i en ålder av 87 år.
Närmast anhöriga är makan Gun, barnen Per och Karin, barnbarnen Joanna, Sissela och Nicolai samt systern Margit.
Gunnar växte upp i Gyljen, Överkalix kommun, tillsammans med fyra syskon. Mamman gick bort i TBC när Gunnar var elva år, vilket nödgade familjen att adoptera bort den yngste sonen – händelser som Gunnar återkom till i slutet av sitt liv.
Gunnar visade tidigt prov på hantverksskicklighet och konstnärliga talanger, men hamnade istället vid kraftverksbyggena längs Luleå älv där pappan Lars redan arbetade som snickare i Harsprånget.
Arbetsledningen fick dock upp ögonen för ynglingens talang för administrativa uppgifter och anställde honom som tjänsteman istället för byggnadsarbetare.
Parallellt med detta förkovrade sig Gunnar ytterligare i teckning, typografi och ritningslära.
Efter några år gick flytten till Stornorrfors vid Umeå älv och i samma veva träffade han sin blivande maka, sjuksköterskan Gun Andersson.
Paret gifte sig 1956 och bosatte sig i Umeå där de fick två barn: Per och Karin.
Andra världskrigets händelser låg nära i tid och Gunnar fick möjligheten att utbilda sig till officer, men drömmen om ett eget företag slog högre än armén.
1967 flyttade familjen söderut till Enhörna utanför Södertälje, där Gunnar etablerade sin firma i källarvåningen.
Jobben strömmade in, fler personer anställdes, och firman flyttade efter några år till Gamla stan.
Hos sina uppdragsgivare – kan nämnas Vattenfall, Elpa och Plåtslagarna – var Gunnar en erkänt skicklig tecknare/reklamare som heller inte var rädd för att investera i modern teknik.
Redan 1989 var företaget datoriserat, några år före den grafiska branschen i stort.
Gunnar hade ett genuint intresse för konst och historia. I sextioårsåldern studerade han konstvetenskap vid Stockholms universitet, vilket också resulterade i många intressanta konstresor tillsammans med sin livskamrat Gun.
De sista åren i Stockholm, innan pensioneringen 1992, drev Gunnar företaget i familjens villa i Huddinge samtidigt som han periodvis ägnade sig åt att måla i olja.
En av hans favoritkonstnärer var Vasilij Kandinskij, som han även studerade och kopierade med stor skicklighet.
Trots många boplatser fanns Gunnars hjärta alltid i Västerbottensgården i Yttre Hertsånger, som han och Gun renoverat toch som blev hans sista fasta adress i livet.
För att säga något personligt om Gunnar, min pappa, vill jag särskilt framhålla att han var en förälder en bit före sin generation.
Han engagerade sig alltid helhjärtat i sina barn och barnbarn.
Hämtade på dagis, följde med till idrottsarenor och fotbollsplaner i alla väder, och såg till att vi lärde oss att uppskatta konst, kultur och litteratur.
Alltid med samma tålamod och vänlighet.
Det är en riktig gentleman som gått ur tiden.