Vår käre broder Håkan Larsson, Skröven, har hastigt lämnat oss, 75 år gammal.
Han föddes som nummer fyra i en syskonskara av nio barn av framlidna föräldrarna Frida och Otto Larsson.
Håkan har varit sin hemgård trogen i hela sitt liv. En syster, Anne-Gerd, hade alldelens nyligen frågat honom: "du kan väl köpa en liten lägenhet i det område där hon bor i Luleå och bo där vintertid och åka hem till hemgården på våren och vara där till hösten".. Han hade svarat direkt: "nej, nej jag lämnar inte hemgården".
Håkan var genomgod och omtänksam mot sina anhöriga. Håkan hade inga egna barn men han älskade sina syskonbarn och syskonbarnbarn.
Mot sig själv var han inte snäll. Han har haft en hel del sjukdomar men jobbade trots det alldeles för mycket och för hårt. Han har röjt i skogen till för någon vecka sedan. Anhöriga har många, många gånger försökt förmå honom att sluta arbeta men skogen var hans liv.
Han arbetade några få år under 1970-talet vid Aitikgruvan i Gällivare men återkom ganska snart till skogen. Hans äldste framlidne broder Sören och Håkan har arbetat och levt tillsammans i skogen under veckorna, från det de slutade folkskolan.
Sören dog plötsligt år 2000 och det har varit mycket svårt för Håkan. Han har sörjt och saknat Sören så mycket sedan dess. Nu får de förhoppningsvis ses igen.
Håkan tyckte mycket om hästar och hundar. Han skulle gärna viljat ha de djuren men han var alltid rädd för att bli sjuk och vad gör man då med djuren. Även om vi sa att nog tar vi hand om dem om du blir sjuk så var han rädd för att belasta andra. Sådan var Håkan.
Håkan hade inte så många andra intressen än hemgården, skogen och omtanken om sina anhöriga. Alla vi syskon, syskonbarn, syskonbarnbarn, svägerskor, svågrar, andra släktingar och vänner kommer att sakna dig oerhört mycket.