Vår käre Harald Kohkoinen har lämnat oss efter en kort tids sjukdom. Han blev 71 år.
Harald var näst yngst av 14 barn till Fanny och Frans Kohkoinen i Soukolojärvi.
Hemmet var varmt, kristet och dörren stod öppen för släktingar och vänner. Den värme och trygghet Harald fick i barndomshemmet följde med sen ut i livet.
Inom tre år föddes bröderna Ove, Harald och Karl-Erik. ”Småpojkarna” fick de heta av oss äldre syskon. De höll ihop i vått och torrt. Nu fattas Harald!
Småpojkarnas glädje var stor när de fick hjälpa far Frans att bygga gödselhuset. Redan då visade det sig att Harald var konstruktören. De vackraste yxskaften snickrades av Harald. Var skruvarna till cyklar, mopeder, motorcyklar, så småningom till gamla bilar skulle skruvas, det visste Harald. Redan som liten pojke visade sig Harald vara snabbtänkt och duktig i händerna.
Efter yrkesskoleutbildningen som smed/svetsare lämnade Harald hemmet vid 17- årsålder och började försörja sig själv. Harald fick anställning vid Nybergs Mekaniska Verkstad i Kiruna. Harald var ett eget företagarämne. Tillsammans med sin bror Ove bildade de en mekanisk verkstad i Övertorneå. Efter några år i Övertorneå sökte Harald tjänst i Luleå. Han arbetade några år på Scania. Harald bildade åter ett eget byggföretag, NIAB i Luleå, i början med några få anställda som sedan utökades succesivt. Han var duktig byggmästare och konstruktör. Arbeten utfördes i hela Norrbotten, i Västerbotten även Uppsala-Stockholm och andra delar i landet. Harald var efterfrågad.
Många fina hem, stora höga byggnader är Haralds verk. Släktingar och vänner hjälpte han och gav råd. Det fina huset i Ektjärn i Gammelstad, där familjen bor restaurerade Harald från grunden vid sidan av sitt jobb.
Harald gifte sig med sin ungdomskärlek Eivor. De fick sonen Mikael som de miste när han var 1,5 år gammal. Det var en stor sorg för de unga föräldrarna. Glädjen blev stor när familjen utökades med sonen Hans. Eivor och Harald tog hand om lilla Johanna, som de sedan adopterade. Harald var mån om de sina, kärleksfull make, far, morfar och farfar.
Stugan i Santasaari som han ritat och byggt själv var en oas för Harald och Eivor. Att sitta och grilla med havets vågor kluckande, där trivdes Harald.
Harald var intresserad av teknik, fotografering även historia och släktforskning. De var ämnen som han ville djupdyka i nu när han trappat ner jobbet. Harald hann inte njuta av det. Han rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.
Harald var omtänksam, hjälpsam tänkte på de svaga i samhället, utstrålade glädje och värme. Harald gjorde inte stort väsen av sig. En god människa!
Stor glädje var det för Harald när barnbarnet Oskar ville följa med honom till byggen, ibland som praktikant ibland som allt i allo. Oskar var till stor hjälp och farfar en bra lärare. Harald njöt när han vid sin pensionering fick sitta bredvid barnbarnet Mikael och hjälpa till med ritningar på Arkitektbyrån Monarken, som sonen Hans är delägare i.
Eivor med barn och barnbarn med familjer sörjer och saknar.
Vi syskon med familjer och vänner sörjer och saknar.
Vi minns Harald med glädje och värme.
Syskonen
gm. Hulda och Ove