Helmer Åström, Jokkmokk, har efter en kort tids sjukdom avlidit i en ålder av 91 år.
Han föddes i den lilla byn Själand, Överhörnäs, söder om Örnsköldsvik som äldst av fyra syskon. Familjen drev där ett litet jordbruk.
Han tog folkskollärarexamen 1949 vid folkskoleseminariet i Luleå.
1958 blev han filosofie magister vid Uppsala universitet.
Under studietiden i Uppsala träffade han sin blivande hustru Eva, född Höök. De gifte sig på midsommarafton 1956 i Soldatkyrkan i Gävle.
1958 flyttade paret till Jokkmokk där han fått en lärartjänst.
Helmer undervisade mestadels i religion, geografi och historia, men även i samhällskunskap.
Han var en mycket händig man och med stort tålamod konstruerade han ofta egentillverkade lösningar när behov uppstod, alltifrån båtvinschar till vedeldade bastukaminer.
Han var fenomenal på att laga trasiga saker med stor uppfinningsrikedom och han var heller aldrig rådlös vid bilreparationer. Han reparerade familjens bilar i alla år.
Ett annat av hans intressen var fåglar, speciellt de som fanns runt hus och gårdar. Han visste oftast vad det var för fågel som hördes och han lyssnade gärna på inspelningar av fågelläten.
Förutom många resor runt om i Europa gjorde han sin första långresa 1972 till Ryssland.
Det blev flera långresor genom åren bland annat till Kina, Nepal, Indien, Tibet, Murmansk, Tunisien och Thailand.
Han visade gärna diabilder från dessa resor vid olika sammankomster.
Sista resan vid nästan 90 års ålder gick till Toscana, Italien.
Sommarstället i Tomterna, vid Ljusnans strand någon mil utanför Järvsö i Hälsingland, var hans sommarparadis.
Huset med tillhörande båthus/bastu byggde han själv i början av 60-talet och där tillbringade han hela sommarloven tillsammans med familjen.
Efter sin pensionering utökade han sina vistelser där med några månader.
2001 blev han änkling sedan Eva, hans hustru, gått bort efter en kort tids sjukdom.
Han var också en flitig släktforskare och hade följt den Åströmska släkten ända tillbaka till mitten av 1600-talet.
Då Helmer var ensam kvar av syskonen blev han för några år sedan ombedd av sina syskonbarn att göra en vandring i hembyn för att berätta om de släkten som bott där, deras historia och anekdoter ur deras liv. Minnet var det inget fel på.
Han var en historieberättare och berättade gärna och mycket för de som ville lyssna.
Helmer sörjes närmast av barnen Katarina, Björn-Erik och Jörgen med familjer.