Bälingesonen Henning Nordberg har gått ur tiden.
Henning Nordberg föddes i Bälinge den 9 december 1935.
Han hade fyra äldre systrar som gladde sig mycket åt sin lillebror. Syskonkärleken bestod livet ut.
Familjen tog emot ett finskt krigsbarn, Esko, som var jämngammal med Henning. Han blev som en bror för Henning och hans systrar. De trivdes mycket bra tillsammans och fortsatte att ha kontakt, även efter att Esko flyttat tillbaka till Finland. Av Hennings systrar finns endast Ebba kvar i livet.
Föräldrarna var varmt kristna. Hemmet präglades av vidsynthet och gästfrihet. Omtanken om andra var stor.
Det förekom mycket sång och musik hemma hos familjen. Henning trakterade flera instrument, främst orgel, piano och dragspel. Med dragspelet på bröstet ledde han under många år Elimkyrkans sångarskara. Han var även organist i församlingen i Gammelstad.
Föräldrarna var lantbrukare och som ende son och yngst i barnaskaran föll det sig natur-ligt att det blev han som tog över hemmanet och arbetet på gården, fastän att han egentligen hade önskat få utbilda sig till läkare.
Föräldrahemmet brann ner till grunden 1957. I början av 1960-talet började Henning bygga upp ett hus på samma plats. Han gjorde ritningarna och det mesta av jobbet själv.
1963 ingick han äktenskap med Eva Nordström. Paret fick två barn, Åsa och Pär. Henning och Eva blev senare i livet också farföräldrar till tre pojkar.
Henning utvecklade lantbruket, och med tiden så övergick han från djurhållning till att endast ha spannmålsodling och skogsbruk.
Under flera år hade han även en maskinförsäljningsrörelse och ett tryckeri.
Vid sidan av lantbruket bedrev Henning en ekonomitjänstbyrå. Det kom senare att bli hans huvudsakliga arbete, som han skötte in i det allra sista.
2000 såldes hemmanet i Bälinge. Henning och Eva flyttade till en bostadsrätt i Gammelstad. Han blev ordförande i bostadsrättsföreningen, och som vicevärd för fastigheten skötte han sina uppgifter långt utöver vad som ingick i uppdraget.
Henning var intelligent, mångsidig och praktisk. Han gick bara sjuårig folkskola, men hade bred kunskap inom många olika områden. Oförmågan att kunna säga nej gjorde att hans arbetstid kunde förläggas till dygnets alla timmar.
Han var mycket tekniskt kunnig och innovativ. Redan under barnaåren uppfann han saker.
När systern Agnes var sjuk och inte kunde komma till gudstjänsterna i kapellet i Bälinge så byggde Henning en teleöverföring av ljudet från kapellet till hemmet så att hon kunde lyssna till vad som sades och sjöngs.
Han var mycket intresserad av fotografering och fåglar. Erforderlig utrustning för fotografering och framtagning av bilder gjorde han som i många andra fall till en början själv.
En kurs i rörmokeri och en Hermodskurs i ellära ledde fram till avancerade rördragningar och elektriska installationer. Han ritade och byggde själv en stor värmeanläggning med automatisk drivning av bränslet. I lantbruket skapade han efter behov sådana redskap och maskiner som inte fanns att få
tag i.
Henning var ideellt engagerad i olika föreningar, främst som styrelseledamot (mestadels som kassör), bland annat i Luleå Soldathemsförening, Luleå Närradioförening och Noaks Ark, men också i Föreningsbanken Luleås styrelse.
Henning var även med och startade Sjukhuskyrkan vid Sunderby sjukhus. Under en period i livet var han även politiskt engagerad.
När KDS bildades var han med, och blev en av de tongivande i partiet. Bland annat satt han som ledamot i Luleå kommunfullmäktige och kommunstyrelse.
Han var mycket bra på att uttrycka sig i ord, både när han talade och skrev. Denna egenskap fick han bland annat användning för då han skrev artiklar samt producerade närradioprogram och trycksaker.
I Elimkyrkan i Gammelstad var Henning aktiv medlem, och under många år var han församlingens ordförande. Han såg kyrkan som sitt andra hem. Få var de samlingar där han inte var närvarande.
Så sent som tio dagar före sin död fick han en av sina önskningar uppfyllda, att få besöka kyrkan en sista gång och få spela på hammondorgeln. Under sitt liv fick Henning ge vägledning i kristen tro till många medmänniskor.
Som person var han hjälpsam, ödmjuk och trygg, och spred ett lugn omkring sig. Han var social, hade mycket humor och en stor vänskapskrets, och han var lojal både mot sina vänner och sin familj.
Sången och musiken betydde mycket för Henning. Han och Eva sjöng och spelade tillsammans i kyrkan - i duett, kvartett och i kör - och brukade även turnera. Dessutom blev de ofta tillfrågade om att vara värdpar vid begravningar.
Engagemanget för de utsatta i samhället fanns där. Många var de asylsökande med flera som fick hjälp av Henning och hans familj. Vänskapen med flera av dem har bestått.
Den 1 april 2012 somnade Henning in i sitt hem, omgiven av sin familj. Han blev 76 år.
Henning har fått betyda mycket för många, allra mest för familjen och syskonen. Han lämnar ett stort tomrum efter sig och är oändligt älskad och saknad av oss alla.
Familjen