Hilding Lindbäck
Vår revyvän Hilding Lindbäck har ställt sig i skuggan och lämnat oss teaterkamrater. Vår vän Hilding som månat om, engagerat sig i, tänkt på och legat steget före – för Ersnäs Amatörteaterförening.
Han var en av initiativtagarna till att återuppliva revykulturen i Ersnäs hösten 1985. Hans övertygelse om att känslan av gemenskap och att ha roligt är en grundbult för att utvecklas som person och gruppmedlem genomsyrade hans livssyn. Föreningens vision ”Vi ska ha roligt och roa andra” var ord som Hilding starkt sympatiserade med.
Mycket roligt har vi haft under de 30 år vi har delat mörka höst- och vinterkvällar/-helger tillsammans. Under ”träningar” och föreställningar. Under utbildningsresor och fester.
Vi har också varit oense och irriterade, dock aldrig långsinta. Det blir så när många starka personer träffas och har höga ambitioner.
Föreningens aktiviteter år 2003 visar på den energi och den administrationstalang som Hilding begåvats med. 2003 spelade vi revy både i Luleå och under Norrbottensveckan i Stockholm.
Under hösten 2002 hade vi fått det glada beskedet om att vi var uttagna att representera Sverige i den internationella festivalen för amatörteater i Halifax, Kanada, i juli 2003 med Håkan Rudehills musiklustspel Till Casablanca.
Det var mycket som skulle göras för att vi skulle lyckas baxa en ensemble, instrument och mycket annat till Halifax i juli 2003.
Stycket översattes delvis till engelska, Ulla Lyttkens drillade oss under försommaren och en hel container flöt över Atlanten, innehållande allt från mjölkpall och sparrisplantor till erotiska sittmöbler och rörtänger. Alla drog sitt strå till stacken, men Hilding var motorn.
För alla oss som genomförde detta äventyr blev det en personlig och kollektiv upplevelse utöver det vanliga. Att konkret uppleva ”tillsammans är vi starka” var stort.
Hildings humor var vardagsnära. Själv sa han ”Jag är inte lättroad, jag skrattar mer inåt”. Dock kunde våra mänskliga tillkortakommanden och människors reaktioner på oväntade situationer locka honom både till skratt och glädjetårar.
De senaste åren har Hilding på grund av sjukdom inte kunnat stå på scenen. Han hade dock ögon och öron öppna för både möjliga teman och idéer. Utöver detta uppmaningar om att komma ihåg saker. Dessa skickades flitigt per mail till oss i styrelsen.
Vi har saknat honom och det engagerade arbete som han och hans kära fru, Vanja, gjorde runt köksbordet hemma i Ersnäs.
Vi slutar dessa minnesrader så som Hilding gjorde när han tyckte att festen var över för hans del. Inte hejdå. Utan precis innan han gick hem, steg in i en taxi, buss eller äntrade sparken från Ankaret.
VOFF!
Nu går jag. Vi som står kvar i solljuset har dig kvar i goda minnen och upplevelser.