Ämneslärare Ing-Marie Falck har avlidit vid 85 års ålder. Hennes närmaste är maken Albert Falck, fyra barn och tio barnbarn.
Ing-Marie var gruvarbetardotter, född Olofsson på Vintergatan i Kiruna. Minnena från barndomen var många, och de flesta så ljusa.
Vi var klasskamrater på läroverket. Ing-Marie var mycket aktiv i skolarbetet liksom i kamratkretsen. Hon var mån om sammanhållningen också efter det vi lämnat skolan.
Ing-Marie intresserade sig för poesi, litteratur, teater och språk. Dessa intressen följde henne genom hela livet som en stor källa till glädje och inspiration.
En annan klasskamrat var Albert Falck. Albert var redan då en fantastisk tecknare och senare bland annat internationellt erkänd isskulptör. Albert och Ing-Marie blev livskamrater.
Efter seminariet i Luleå startade Ing-Marie sin lärarbana i Porsi by. Efter vidare studier i Uppsala och arbete i Svappavaara, Jokkmokk och Hallstahammar tillträdde Ing-Marie 1967 som ämneslärare i engelska och tyska med mera vid Sjöparksskolan i Gällivare. Albert blev lektor i fysik efter rymdforskningsstudier vid Esrange, och familjen bosatte sig på Heden i Gällivare.
Ing-Maries litterära engagemang märktes tydligt redan 1947, då Anne Franks dagbok utgavs. Ing-Marie presenterade dagboken för sin klass men också utanför denna på ett fantastiskt engagerande och gripande sätt. Och detta var innan boken blev ”folkkär” och kom att ses som en stor litterär händelse.
Ing-Marie fann stor glädje i sitt yrke.
Men också fritiden var innehållsrik. Ing-Marie ledde husmorsgymnastik och barnprogram i radion. Hon var engagerad i många föreningar, och blev hedersmedlem i Gällmalaget efter insatser som dansare och styrelseledamot under decennier.
I hemmet var aktiviteten stor även med representation, exempelvis under etablerandet av Padjelanta Nationalpark – maken var här en av pionjärerna – och kring sönernas folkmusikengagemang i JP Nyströms, som givetvis också innebar åtaganden för modern.
På snöföret användes gärna längdskidorna och på sommaren gjordes fjällturer. Resor var ett intresse från unga år, men Ing-Maries fysiska paradis framför alla andra låg vid stranden av den glittrande Luleälven. När den unga familjen lämnade Porsi 1958 fick de en avstyckad del av hemmanet Västabäck på Älvnäset. Där skapade Ing-Marie och Albert en oas där många glada fester hållits med vänner, lekar, teater och musik. Och Ing-Marie vandrade gärna timvis längs niporna vid strandkanten.
Ing-Marie hade en stark språk- och poesikänsla. Dikter, teaterstycken, sånger och brev har flödat ur hennes penna. Under de sista åren plågades Ing-Marie allt mer av hjärtbesvär. Fler sjukdomar tillkom. Dessa ändade också hennes liv. Men också under denna svåra tid hade hon sin humor och poesikänsla i behåll, och ur minnet deklamerade Ing-Marie ofta dikter och sånger till tröst och glädje.
Redan i skolåldern presenterade hon sin översättning av Christina Rossettis poem ”Song”, vars första strof – som också passar in här – lyder:
När jag är död, Du kära, sjung ingen sorgesång
Pryd ej med skuggrikt träd min grav och ej med blomsterfång
Blott gräs skall spira över mig i aftonregnets milda ström
Och om Du vill, så minns mig, och om Du vill, så glöm
Ing-Marie var fantastisk. Vi har alla ljusa minnen av henne,