Ingemar Forsberg, Jokkmokk, har avlidit två månader före sin 93 årsdag.
Han var född och uppvuxen i den lilla byn Ållojaur, som blev hans käraste plats på jorden. Där deltog han ofta i sysslorna på gården hos mormor och morfar. Folkskolan fanns i Juggijaur dit han färdades de fem kilometerna efter knaggliga skogsvägar. De första skolåren bodde han hos sin moster i Juggijaur under veckorna.
I sin ungdom arbetade Ingemar en tid som taxichaufför hos Enboms. Han talade ofta om hur goda arbetsgivare han hade, och det stora förtroende som de gav honom. Snart nog lockade polisyrket, då landsfiskal Ström uppmuntrade honom att gå polisskolan i Stockholm. Hans första polistjänst blev i Porjus under den stora kraftverksepoken med Harsprångsbygget.
I Porjus stannade han i elva år. Därefter blev det tjänstgöring i Jokkmokk fram till pensioneringen. Han gick också kriminalinspektörsutbildning i Stockholm. Ingemar trivdes bra med sitt yrke. Många tjänsteuppdrag var förlagda till Jokkmokksfjällen, där han var välorienterad. Yrket medförde också många tragiska upplevelser med minnen som kunde vara svåra att förtränga.
I slutet av 50-talet träffade han Sonja Södermark, som han gifte sig med 1960. De fick sonen Anders och dottern Helena och så småningom barnbarnen Linn, Sebastian och Filip. Ingemar talade ofta om hur betydelsefulla barnen och barnbarnen var för honom och månade om att de skulle få ett bra liv. Han såg alltid fram emot deras besök med stor förväntan. Han gladde sig också över den nya lilla släktingen som kom till världen, när systersonen Tomas familj utökades med lilla Emilia.
Ingemar byggde fritidshus i Ållojaur, där familjen bodde varje sommar tills krafterna böljade avta. Men han fortsatte att åka ut till sin stuga så gott som dagligen. Antingen arbetade han med underhåll av sina byggnader eller tog en tur ut på sjön för att meta eller fånga storgäddan på drag. Han deltog också i älgjakt och jagade skogsfågel.
Under 60-och 70-talen blev det många skoterturer till fjälls med familjen oftast med Aktse som bas. Ingemars stora skoterintresse medförde att han öppnade skoterfirma, som han innehade under många år.
Han var under en följd av år medlem i Lions. Ingemar tecknade mycket. Under barn- och ungdomsåren tog han brevkurser i teckning som resulterade i många fina alster. Han studerade även andra ämnen via korrespondens. Han var en fängslande berättare. Vi fick ofta ta del av minnen ur hans innehållrika levnadshistoria. Ibland underhöll han med sång, oftast med Taubevisor på repertoaren Han kunde verkligen efterlikna självaste Evert på ett mästerligt sätt.
Under de senaste åren drabbades han av sjukdom. Krafterna avtog alltmer och han, som varit en mycket aktiv person, led av att inte orka med sina planeringar. De senaste veckorna längtade han efter att kunna träffa sin son, som ligger sjuk på annan ort. En önskan som blev omöjlig att uppfylla. Hans tanke var klar och berättelseförmågan fanns kvar in i det sista.
Ingemar efterlämnar makan Sonja, de två barnen och de tre barnbarnen. Saknaden efter honom är stor men han lever kvar i våra minnen.