Johan Arvid Öhman, Tvärån Överkalix
Efter ett långt liv har Johan Arvid Öhman somnat in omgiven av sina närmaste.
Johan föddes 21 april 1916 i Talludden, Överkalix, son till Johan Petter och Hilda Elisabet Öhman.
Den tidiga barndomen och ungdomen bestod av att som äldste pojke hjälpa till i hemmet och att bidra till familjens försörjning.
Uppväxten under mellankrigstidens 20- och 30-tal var fattig och mödosam. Det lilla jordbruket med några kor gav knappt mat till den växande barnaskaran. Under vintrarna var den saltade fisken ett viktigt tillskott i väntan på fisket sedan isarna gått.
Under senare hälften av 30-talet stod Europa inför stora motsättningar och en nationalism som skulle starta ett världskrig.
Johan blev soldat i armen vid I 19 i Boden. Prövningarna under kriget var många och de mörka minnena blev bestående. Som när den 18-åriga tyska pojken som deserterat över det snöklädda fjället måste återlämnas till den tyska armen. Han bad för sitt liv men de svenska officerare som i alltför stor utsträckning sympatiserade med nazismen var obevekliga. Den svenska trupp som eskorterade honom tillbaks till gränsen mot Norge hann bara vända om då skottet föll. Ett av det 2:a världskrigets många oskyldiga offer hade fallit.
Men soldatlivet hade också sina glädjeämnen. I det tidiga 40-talet träffade Johan en vacker flicka från Jänkisjärvi. Ebba Ester Töyrä och Johan blev ett par och gifte sig 1943.
De flyttade till Talludden där Johan visade sin kunskap som inredningssnickare och inredde deras hem med en fin egenhändigt byggd köksinredning.
I mitten av 40-talet blev Johan, som byggnadsarbetare, delaktig i byggandet av Sveriges största vattenkraftverk, Harsprånget, som togs i drift 1951.
Under den senare delen av 40-talet föddes först dottern Lena och senare sonen Stig.
1951-1952 arbetade Johan med bygget av nya dammen i Tvärån. En brand och gasflaskexplosion under byggnadstiden var nära att ta Johans liv. Livet klarades med skadad hörsel och med mycket metallskrot i kroppen som senare opererades bort. Några småbitar blev kvar livet ut.
Under senare delen av 50-talet satsade Johan på skogsarbetet med den nyinköpta skogsbandtraktorn, OC-3:an. Men skogsarbetet var slitsamt trots en stark kropp. Under dessa år tog maskinerna i allt snabbare takt över arbetet i skogen och inför kravet att satsa på en ännu större traktor valde Johan att avsluta skogsarbetet och sälja sin traktor.
Vinterarbetet som skogsarbetare kombinerades från unga år med flottningsarbete. Vid vinteravverkningar lade man virket på isen eller i anslutning till flottlederna.
När våren kom smälte isen och vattnet steg. Stockarna följde med vattnet i bäckar och älvar för att till slut hamna i sorteringen på Vassholmen i Kalix. De arbetare som jobbade med flottningen kallades "flottare". För många var flottningen lika mycket ett arbete som en livsstil och ansågs som en avkoppling som kontrast mot det hårda arbetet under vinteravverkningarna.
Arbetet, främst vid flottning i forsen, kunde vara mycket farligt men farorna uppvägdes av samvaron i arbetslaget.
Vid flottningen möttes man över generationsgränserna. Historier, som idag är förlorade, fördes över till nästa generation under de korta mat- och kafferasterna på stranden eller i skogsbacken. Flottningen upphörde 1974 i Tvärån och Ängesån och 1977 i Kalix älv.
Under 60-talet och ända fram till pensioneringen 1981 var Johan med om att bygga skolor i Gällivare och Kiruna, Ormen långe i Svappavaara, Bolidens anläggning i Aitik söder om Gällivare, den nya vårdcentralen i Tallvik, Kalix lasarett samt en militär anläggning i Överkalix. Arbetet runt om i Norrbotten innebar oftast långa resor och ett boende i baracker under veckorna. Det var ett ensamt liv och innebar påfrestningar både för Johan och Ester.
Johan fick bara möjlighet att gå sexårig folkskola men var begåvad och kunde, om möjligheterna funnits, ha skaffat sig en teoretisk kompetens som komplement till sin praktiska kunskap och idérikedom. I en kortare arbetsmarknadsutbildning i mitten av 60-talet tyglades både algebran och trigonometrin med bravur.
Johan var, trots fasta principer och stark karaktär, en man som trivdes i glada vänners sällskap. Ett stort idrottsintresse, främst fotboll, behöll Johan hela livet. Det kunde vara en match på 40 - 50-talet med kompisarna i Tvärån mot dito i Tväredet och Långforssel på en sedan länge försvunnen sandplan i Tvärån eller som åskådare på en division III-match i Tallvik mellan Överkalix och Malmberget.
Åren 1954-1955 byggde Johan ett eget hus till familjen i Tvärån. Johan fällde själv tallarna och sågade virket i den såg som han ägde tillsammans med sin far.
Många och långa blev kvällarna på bygget men sommaren 1955 flyttade familjen in i det egna hemmet.
Glädjen blev än större då ytterligare en dotter, Ann-Christin, föddes sommaren 1955.
1963 utökades familjen med ytterligare en dotter, Laila.
Efter pensioneringen 1981 blev det "markservice" åt Ester och hjälpen till barnen som nu fanns i Holmsund, Sunderbyn, Svartbyn och Gyljen som tog allt mer tid.
Tillsammans med Ester gjordes också några resor till andra länder. Bland annat till Sotchi vid Svarta Havet 1982 samt senare till Kanarieöarna.
Efter Esters pensionering 1987 blev hemmet en plats där man med glädje tog emot gästande barn och barnbarn.
Johan körde bil fram till 85-års ålder då synen blev försämrad. De blev därefter beroende av främst sin yngsta dotter för den dagliga servicen samt sina utflykter och kortare resor till släkten.
Johan drabbades under de senare åren periodvis av sjukdom men återhämtade sig alltid. Med stöd av daglig hemhjälp kunde Johan och Ester bo kvar hemma.
I slutet av augusti 2009 drabbades Ester av en kraftig stroke som tog hennes liv. Att bli lämnad ensam efter ett helt liv tillsammans blev en stor förändring. Johan togs om hand av främst sin dotter Ann-Christin under den följande tunga tiden. Men till slut valde Johan att åter flytta hem till Tvärån.
Det blev dock ensamt och behovet av hjälp blev allt tydligare. Vårvintern 2010 flyttade Johan till äldreboendet Brännagården i Överkalix.
Boendet på äldreboendet gjorde Johan alltmer hjälpberoende och förmågan att ta hand om sig själv avtog snabbt.
Hösten 2011 flyttade han till Tallviksgården där han blev kvar till sin bortgång.
Johan var som vanligt pratsam och observant ända fram till de sista dagarna.
Johan slutade sitt liv på kvällen den 12 april 2012 omgiven av sina närmaste. Han levde i hela 35056 dagar och var alltid godhjärtad och mån om sin familj.
Tack för allt!
Sista bygget står färdigt
Sista spiken är slagen
Truppen står i givakt
Flaggan hissas och halas
Vår far har gått vidare
Stig Öhman
Lena, Stina, Laila