Karl Erik Johansson Alapää
Foto:
Han var nummer sju i en syskonskara bestående av sju bröder och nio systrar.
Karl Erik var redan i unga år en människa som trivdes i naturen, och tillbringade mycket av sin tid där.
Han var lättlärd och snappade upp kunskaper lätt. Vid frågan om vilket som var hans favoritämne i skolan, så sa han alltid - "Allt, förutom musik".
Efter en skolgång med högsta betyg i nästan allt så började han efter en tid att arbeta i LKAB Svappavaara, där han också blev förman. Karl Erik hade alltid mycket hög arbetsmoral, och sjukskrev sig ogärna. Hos LKAB blev han kvar till sin pensionering 2008.
Främsta intresset var fiske men även jakt och bärplockning låg honom varmt om hjärtat. Karl Erik rörde sig mycket i byn Skaulo där han nog var bekant med de flesta. Han kände till det mesta om naturen och geografin runt byn. De bästa fiskevattnen och hjortronställen kände han väl till, vilka fiskar man kunde få i vilken sjö och när det nappade bäst i älvarna. Han delade gärna med sig om sina kunskaper till de i hans omgivning. Han var därför alltid den naturlige ledaren vid fisketurerna med båten i Kalixälven, där han också tillbringade mycket av sin tid.
Karl Erik var en lugn, trygg och stabil människa. Han var lätt att umgås med då han var lugn och trevlig. Då Karl Erik var på prathumör och berättade hjärtligt om sina upplevelser så var det inte lätt att få ordet, vilket många ändå upplevde som charmerande.
Han bodde ensam i sitt hus i Skaulo men han såg inte detta som ett bekymmer, utan han var nöjd med sitt liv då han också trivdes med att vara ensam. Umgänget med sonen Niklas och fru och de tre barnbarnen samt sonen Tobias betydde mycket för Karl Erik och han prioriterade detta högt, vilket gjorde att han gärna besökte dem i Gällivare. Karl Erik värdesatte också sina syskon och hade en bra relation med dem.
Hans favoritnöje på somrarna var att ensam eller med sönerna fara på bilbingo runt om i Gällivare kommun. Det var inte direkt tanken på någon högvinst som tilltalade honom utan spänningen kring spelet och den sociala biten under pauserna.
Karl Eriks fina personliga egenskaper gjorde att man kunde slappna av i hans närhet och känna sig trygg, han ställde inga krav på sina medmänniskor.
Karl Erik var en samlare och kastade inte bort något i onödan; "De kan vara bra att ha som syltburkar", var hans kommentar när sönerna ville kasta iväg en del av de hundratals glasburkar han sparade i förrådet.
Karl Erik var den som folk vände sig till när de var frågande inför någon byggnation eller liknande, han visste det mesta och hade minne som var exceptionellt bra. Han var alltid säker på sin sak och någon man kunde lita på till fullo. Hans kunskaper var ofta häpnadsväckande för många.
Han lämnar ett stort tomrum efter sig och kommer alltid att vara ihågkommen av de nära och kära. Saknaden är oerhört stor. Närmast sörjande är sönerna Niklas med familj och Tobias samt Karl Eriks syskon med familjer
Så jobbar vi med nyheter