Min käre man och vår älskade pappa Karl Olof Fredrik Stålnacke har lämnat oss. Trots att vi alla vet att den dagen kommer, så känns det ändå så overkligt och tomt, och alldeles för tidigt lämnade han oss.
För oss barn har det alltid varit en självklarhet att pappa funnits där, redo att ställa upp med allt från transporter morgnar och kvällar i tonåren, till renoveringar och barnpassning när vi fick eget boende. Vi minns pappa som snäll, lugn och alltid hjälpsam med sina närmaste.
Pappa växte upp i Svappavaara tillsammans med sin mor och fem syskon. Fadern avled i samband med skogsarbete när pappa var endast tio år gammal. Pappa fick därför ta över familjeförsörjningen vid mycket tidig ålder. Åren närmast efter faderns död var slitsamma med både skolgång och arbete för att försörja den stora familjen. Pappa skottade därför mängder av grus åt vägbolaget och skötte eldningen i deras garage.
Vid 20 års ålder blev pappa inskriven vid det militära. Han blev jägarsoldat i Kiruna och trots att detta var det tuffaste tjänstgöringen inom försvaret blev det för pappa en lugn tillvaro, och han fick tid att tänka på sig själv. Det var under denna tid som han, på Folkets park i Kiruna 1948, träffade sin stora kärlek Siri. Tillsammans började de bygga upp ett gemensamt hem. Pappa blev anställd vid LKAB och de bodde i olika provisoriska bostäder, innan de fann en egen lägenhet med kallvatten och kokseldning på Ljunggrensgatan i Kiruna. De första barnen Kjell och Stig växte upp där. I början på 60-talet blev familjen erbjuden en egen tomt med utsikt över Aptassjöarna. Där byggde de ett eget hus med alla faciliteter och efter några år utökades familjen med dottern Ann-Sofi, som fick växa upp i det fina hemmet på Uttervägen i Kiruna.
Pappa arbetade som arbetsledare vid LKAB, tills han vid 57 års ålder fick avgångsvederlag. Därefter kunde pappa ägna all sin tid åt sina fritidsintressen som bärplockning, fiske, skidåkning och över huvudtaget vistelse i naturen. Hjortonplockning var en stor passion för honom. På äldre dagar blev han också delaktig i mors passion för blommor, vilket gäster och besökare fått njuta av.
Vi önskar att vi hade fått ha vår pappa kvar åtminstone några år till, men det blev tyvärr inte så. Vi är dock oerhört tacksamma över att vi fått ha en sådan pappa under alla dessa år och vi unnar honom att få vila tills vi ses igen.
Makan Siri och barnen Kjell, Stig och Ann-Sofi