Lilian Garmager, Gammelstad, har avlidit i en ålder av 85 år.
Hon föddes i Porjus. Hennes far var banmästare vid SJ, vilket medförde flera flyttningar under uppväxtåren. Först Murjek, sedan Abisko och slutligen Gällivare, där hon fick sitt första riktiga arbete som telefonist vid dåvarande Telegrafverket. Hon hade dock fuskat något i yrket, då hon utan någon egentlig utbildning fick tjänstgöra kvällstid vid Abisko turisthotells växel.
Hon träffade sin blivande make Olav 1952 i en skidlift i Björkliden. Fyra år senare gifte vi oss i Nederluleå kyrka, där även hennes sista färd slutade. Vi fick sönerna Lars och Per. Västerås blev hemvist de första åren. 1962 flyttade familjen till Luleå. Från 1966, då Stadsön i Gammelstad expanderade stort, har vi stortrivts i detta område med god grannsämja. Efter hemmafrutiden anställdes hon vid Lärarförbundets lokalavdelning i Luleå som administratör.
Lilian var en glad, social, mångsidig och vetgirig person. Hennes intresse för barn och ungdom och dess utveckling, förde henne till flera ideella verksamheter. Först blev det scoutrörelsen, där sönerna förstås skulle vara med. Sedan Majblomman. Redan som tolvåring sålde hon majblommor i Porjus. Just denna verksamhet blev hennes stora intresse. Under många år var hon känd som "majblommetanten", när hon tog upp beställningar, packade och distribuerade majblommor till skolbarnen i Luleå kommun. I Majblommans Riksförbunds centralstyrelse och dess au satt hon i 30 år. Där bidrog hon verksamt bland annat med sina erfarenheter från fältet. Majblommans generalsekreterare och ordförande i au visade sin uppskattning och hedrade Lilian med sin närvaro och tal vid begravningen. I Norrbottensmedia fick hon flera gånger möjlighet att propagera för varför Majblomman behövs.
Intresse för att hjälpa äldre fanns också. Styrelseuppdrag både i SPRF och Gammelstads Röda kors-krets med ibland veckovisa samlingar och aktiviteter på äldreboenden missade hon sällan.
I två perioder satt Lilian i kommunfullmäktige för Moderaterna. Först i socialnämnden, sedan i jämställdhetskommittén. Dessutom var hon kassör i Moderatkvinnorna.
Att göra utflykter och semesterresor med bil och tält som natthärbärge med Lilian var en fröjd. Hennes organisationsförmåga och erfarenhet som scoutledare borgade för detta. Likaså matlagningen, ett annat stort intresse som hon hade. Härom vittnar den hyllmeter med pärmar, där hon noggrant ordnat recept, som hon regelbundet tog från tidningarna.
Idrott, eller friskvård, som hon hellre ville kalla det, gillade hon. Golf i Luleå GK spelade hon i 26 år. Och "naturligtvis" blev hon damkommitténs ordförande och tog även hand om de yngsta ett par år. På äldre dagar deltog hon i Röda korsets aktiviteter med bowling och boule.
Lilian hade en stor vänkrets. Från 1981 lagades vegetarisk mat en gång i månaden i kamratgänget "Rödbetorna". Kortspel i "kortgänget". In i det sista studerade självlärda Lilian engelska med jämnåriga damer.
På tv såg hon helst skididrott, konståkning, matprogram och "Vem vet mest". Blev det någon tid över löste hon gärna korsord eller lade patiens.
Trots hennes många aktiviteter kom familjen i första rummet. Hon såg alltid till att vi hade det bra.
Ja, sådan var hon, vår Lilian och mamma.
Olav
Lars och Per