Linda Viola Elmina Videkull
Linda Viola Elmina Videkull har avlidit i en ålder av 94 år.
Linda var dotter till Fritz och Amanda Ruotimaa. Efter skolgång och arbete hemmavid, gifte sig Linda 1938 med Albin Videkull från Kenttä i Junosuando. Tillsammans fick de 15 barn, men sorgen drabbade familjen tidigt då två av de förstfödda dog i spädbarnsålder.
En mycket kall vinterdag, annandag jul 1965, drabbades Linda av en mycket stor sorg. Hon förlorade sin man Albin och sonen Stig i en mycket tragisk olycka. Bägge drunknade när de var på väg hem med deras traktor från arbetet i skogen.
Ensam med åtta minderåriga barn fick Linda kämpa vidare med livets alla vedermödor. Nästan omgående fick hon också avveckla jordbruket, som hon skött om i decennier, då maken Albin arbetat i skogen, och varit borta veckovis. Många av de äldre barnen hade redan då flyttat till södra Sverige, vilket var vanligt för familjerna i Tornedalen på den tiden. Äldste sonen Holger, som då var bosatt i Kiruna, blev ett stort stöd för Linda, då han flyttade tillbaka till hembyn och övertog skogsrörelsen.
Men det fanns också många glädjeämnen i Lindas liv, inte minst alla barnen, och alla barnbarnen. Ända upp till fem generationer hann det bli.
Hon var över 50 år när hon skaffade körkort, och hon rattade sin röda SAAB V4 med den äran. Hon tog sig ut i förvärvslivet för att klara av försörjningen.
Säkert kommer många ihåg henne till exempel från danserna på Logen på 70- och 80-talen, där hon och kompisen Hilma skötte serveringen under många år. Ibland hann de också ta en svängom på dansgolvet. Linda tyckte väldigt mycket om att dansa.
Det fanns inga sysslor som var främmande för Linda. Hon var tvungen att lära sig allt, vilket hon också gjorde med bravur. Handarbete och att vistas i skog och mark var hennes stora intressen. Somrarna var efterlängtade för Linda då den stora familjeskaran samlades hos henne. Då var det kaffe på bordet, samtalen spände sig från stort till smått, ofta till sent på kvällarna. Det var högtidsstunder för alla.
De sista 14 åren vårdades Linda av sonen Bengt, men också av sonen Göran, på ett väldigt omsorgsfullt sätt.
Lindas sätt att vara och leva var ett föredöme. Hon levde ett enkelt och strävsamt liv. Hon gav oss alla goda moraliska insikter, hon lärde oss mycket. Hon reagerade på orättvisor, och satte lika värde på alla människor.
Hon kunde säga ifrån på skarpen, till exempel när någon människa med makt utnyttjade sin position till egen fördel. Att leva ärligt var hennes ledstjärna.
Saknaden är stor, men en människa som Linda kan man inte glömma. I våra minnen finns hon, så länge vi finns.