Vår älskade Margareta Lindmark, Haparanda, har efter en längre tids kamp avlidit den 8 maj 2012 i en ålder av 71 år.
Margareta föddes i Lomviken, en vacker vik i sjön Trehörningsjö i Örnsköldsvik kommun. Som näst yngst av fem syskon växte hon upp i en trygg jordbruksmiljö och fick tidigt lära sig att ta del i gårdens sysslor.
Redan 1957 lockades hon som 17-åring till Kiruna för att bli barnpiga hos sin moster. I Kiruna fortsatte hon som konditoribiträde i dåvarande Royal.
1959 mötte hon sin Jan-Evert som blev hennes livspartner. De gifte sig 1961 i Kiruna kyrka. Där fick hon mycket snart ta hand om hemmet som raskt fylldes av tre barn. Vid slutet av 60-talet förde makens yrke familjen till Nynäshamn. Efter en kort tid blev det åter en flytt då makens karriär förde dem 1970 till Haparanda, som då planerades vara en mellanstation, enär Kiruna lockade, men som visade sig bli en mycket lång och fast station där hennes liv ändade.
I Haparanda föddes det fjärde barnet 1973. 1974 drabbades hon av en mycket svår sjukdom som hon då överlevde men som dessvärre visade sig ha givit skador som hon som nybliven pensionär fick störningar av och som blev en lång kamp ända till slutet.
Margareta tyckte mycket om att röra på sig och särskilt att vara ute i naturen och plocka bär fiska eller åka skidor. Särskilt älskade hon att vistas i stugan i Piilijärvi, Kiruna.
Hon var också mycket fäst vid barn och hade en naturlig fallenhet för att nå dem.
I Haparanda engagerade hon sig särskilt i barnens aktiviteter inom friidrotten som ledare och funktionär. Många var de resor och tävlingar som hon medverkade i under 70-90-talet. Bland annat hjälpte hon till som ledare i den årliga fullastade bussturnéen till sydliga Sverige.
Även de åtta barnbarnen skänkte henne stor glädje.
När barnen blev stora utbildade hon sig till barnskötare och verkade som sådan i 24 år.
Hon älskade sol och värme så solresor blev ett uppskattat nöje. Resorna tog henne bland annat till Karibien, Maldiverna, Sri Lanka, Thailand för att nämna några. Särskilt gjordes flera resor till Dominikanska republiken.
Margareta var en lyssnande medmänniska som alltid såg positivt på sin nästa. Kunde hon så ställde hon gärna upp vilket gjorde att hon även var med i Röda Korset i många år.
Saknaden är stor efter en mycket kär maka, mor, mormor och farmor
Jan-Evert med barn och åtta barnbarn