Margareta Rånman, född Bergström, Högsön, Råneå, har avlidit i en ålder av 94 år.
Hon föddes i Högsön och växte upp ned mor och tre äldre syskon. Hennes far avled tidigt; Margareta var bara två år. Det lilla jordbruket räckte bara till livets nödtorft och så snart barnen var tillräckligt gamla sökte de sig ut i förvärvsarbete. Margareta kom att arbeta på bland annat mejeriet i Boden, sanatoriet i Sandträsk och på en textilfabrik i Göteborg.
1951 gifte hon sig med Atle Rånman och de fick två söner. Med giftermålet återkom Margareta till ett jordbruk som drev som drevs fram till att mjölkproduktionen avvecklades 1976.
Intresset för växter och odling fanns dock kvar och nu kunde tiden ägnas åt ett trädgårdsland som tilläts bli större än tidigare. Så småningom byggdes också ett växthus där gurkor och tomater producerades i överflöd under den korta och intensiva växtsäsongen. Prydnadsblommor av olika sorter fanns också, särskilt rosor var en favorit.
Under övriga tider på året var vävstolen det stora intresset. Ofta hade hon två vävar uppe och igång samtidigt. En med bredare och en med smalare varp. I dem vävdes främst trasmattor men också en och annan löpare eller rana.
1999 drabbades maken av en stroke och blev rullstolsbunden. Margareta skötte och hjälpt honom så att han kunde bo kvr i hemmet fram till sin död 2008. Själv hade hon alltid varit kärnfrisk och det första besöket på Råneå vårdscentral behövdes inte förrän hon var nästan 80 år. Personalen där trodde att de tappat bort hennes journal, men det hade helt enkelt aldrig funnits någon.
För drygt fem år sedan kände hon själv att någonting i kroppen som inte var som tidigare, men vi i omgivningen trodde bara att åldern började ta ut sin rätt. Hon var ju ändå nära 90 år. Så småningom visade det sig att Margareta hade drabbats av Parkinsons sjukdom. Den gjorde henne långsamt svagare, så för drygt två år sedan var hon tvungen att flytta till Älvgårdens äldreboende i Luleå för att få den hjälp och vård som behövdes dagligen. Sjukdomen fortsatte att göra henne allt svagare i kroppen och dagen före Lucia tog allt slut.
Hon sörjs närmast av sönerna med familjer.
Sönerna