Martin Fredriksson, Luleå, har avlidit efter en tids sjukdom i en ålder av 78 år.
När det gäller att tala om min gode vän Martin behövs inga överdrifter... det är en vänskap, som känns som en riktad människokärlek. Den växer fram och blir bestående, även efter döden.
Martin har många vänner, som han fick genom sin hjälpsamhet och generositet, att inte alltid sätta sig själv i främsta rummet.
Han har genom sina intressen och verksamheter ett stort socialt nät av kontakter: Friluftsfrämjandet, kursplanering, ekonomi och ledarskap som skidlärare. Motionär med längdåkning, promenader och på äldre dagar även boule. Martin såg det som sin uppgift och deltog med intresse i föreningslivet, till exempel i den bostadsrättsförening, där han och Ulla gjort det trivsamt för sig.
Martin var den som höll ordning och reda oavsett vad han sysslade med, inte minst på oss inom Friluftsfrämjandet, där han "sopade" upp efter oss. En Gällivarekurs utan Martin var ingen riktig kurs! I föreningslivet en klippa, verka utan att synas, honnörsord för en man av ordning. Luddiga besked och vaga uttalanden gillade inte Martin, han kunde till och med bli irriterad över sådant "svammel".
Martin talade aldrig illa om sina medmänniskor, han var i den saken mycket respektfull. Inte minst därför blev han själv en mycket respekterad person.
Saker och ting behövde inte vara så fantastiska och storvulna kring Martin, med Martin kunde man mysa i det lilla. Han storgarvar inte utan skrockar lite och ler förnöjt. Ett sätt att vara och väldigt nöjd med det liv han lever.
För Martin satt kontrollen i generna, kontrollen över sin kropp och sina känslor. Inget utåtagerande här inte, en lite introvert läggning, som nog gav en stress som han brottades med mellan varven. Syntes, när vi tillsammans åkte utför, kontroll på varje sväng!
I Martins och Ullas paradis, stugan på Skatan, blev kärleken till varandra så tydlig, till skogen, havet, ja hela skapelsen.
Det bästa man kan säga till en människa vill jag säga till Martin.
Du är en god människa!
Din vän Totte