Martin Sjödin avled den 9 januari efter en kortare tids sjukdom. Närmast sörjade är hustrun Martha, dottern Ylva, sönerna Joakim och Björn samt barnbarnen Elin, Ludvig och Klara. Martin skulle ha fyllt 84 år i slutet av mars månad.
Martin föddes i Malmberget 1929, växte upp i Murjek och som 14-årig flytade han ensam till Boden där han fick arbete på mejeriet.
När övriga familjen flyttade från Murjek till Harsprånget 1947 sökte och fick Martin arbete där. När Harsprångsbygget och även Ligga blev klara gick flyttlasset 1954 till Umeå och Stornorrforsbygget.
Vid ett besök på lasarettet i Umeå träffade han sin kära hustru Martha som då arbetede som sjuksköterska där. De gifte sig 1960. Stornorrforsbygget var nu nästan klart och de nygifta flyttade samma år till Lycksele där Martin fick arbete på Rusforsbygget. Alternativen efter Rusforsbygget var exempelvis Seitevare men då det var näst intill omöjligt att få familjebostad där eller på någon av de andra altternativ som stod till buds valde Martin att avsluta sin karriär inom Vattenfall. Att lämna familjen veckovis var inget alternativ för honom.
Efter moget övervägande sökte och fick han arbete på järnverket i Luleå 1963 och där blev han kvar till sin pensionering. Under tiden hos Vattenfall arbetetade Martin med service, reparation och underhåll. Även på järnverket arbetade Martin större delen av tiden med underhållarbeten mest då i form av planering inför kommande revisioner.
Han var plikttrogen och nogrann i sitt yrkesutövade, hade svårt att fuska igenom saker och ting. Det han gjorde skulle vara perfekt, annars fick det vara.
För Martin var familjen det absolut viktigaste och både han och Martha älskade att packa bilen och fara ut på längre och kortare resor med barnen. En väl sammansvetad familj var en målsättning. Martin hade och utan tvekan lyckades han med detta med god hjälp av hustrun Martha.
Saknaden efter Martin är stor men vi alla i hans närhet glädjs över den tid vi fått vara tillsammans med honom och att hans akuta sjukperod med smärtor och lidande ändå inte blev allt för långvarit. Han lämnade jordelivet med rent samvete och med få om ens några ovänner.
Brodern Jan-Erik