May Luthström
May Luthström, dotter till David och Gunhild Hackanen, vår mamma. Född och uppvuxen i Båtskärsnäs. May har den 9 februari lämnat oss i djup sorg och saknad i en ålder av 87 år.
Under de sista åren har hon haft det kämpigt med olika återkommande sjukdomar. Mamma har varit allvarligt sjuk flera gånger, men tapper och stark som hon alltid var gladde hon sig åt livet utan att klaga.
Efter avslutad skolgång arbetade hon några år på mässen i Båtskärsnäs. Där hittade hon ofta på bus för matgästerna. Hon arbetade även som hembiträde hos en familj i Kalix.
May var duktig vad gäller matlagning och bakning. Arbetsam var hon redan i unga år.
Vid tjugo års ålder ville hon göra något annat i sitt liv och flyttade till Stockholm. Där arbetade hon på varuhuset Pub under sju år. Trivdes bra bland släkt och vänner och allt vad en storstad kan erbjuda.
I Stockholm träffade hon vår far, flyttade tillbaka till hembyn, ett kort äktenskap. Hon fick oss – min bror och jag. Bättre mamma hade vi inte kunnat önska oss.
Hon fostrade och tog hand om oss med kärlek, skottade snö, klippte gräs, målade huset, passade på att flytta målarställningen när arbetarbussen från Karlsborgsveken kom tillbaka till Båtskärsnäs samt tog hand om sin mor och far. Odlade såväl potatis, grönsaker som blommor. Under somrarna fanns det alltid en bukett färska blommor på bordet.
Hon hade tre jobb samtidigt när vi var barn, inom hemtjänsten, skolbespisningen samt städade i ett bageri på lördagarna. På höstarna plockade hon bär, rensade dem för att få bättre betalt. Allt för att få lite guldkant på tillvaron.
Mamma älskade att dansa, var aktiv i föreningar, sångkör och midsommarfiranden. Gillade att vara med och påverka, bland annat så att vi har belysning vid E4:an till Båtskärsnäs idag.
Mamma hade turen att träffa en fin man när vi var vuxna, vår bonuspappa och barnens bonusmorfar. Han var hennes stora kärlek, de hjälptes åt med allt. Dessa nästan 40 år med Erik är verkligen något vi unnade henne. Hon var glad och tacksam och vi såg hur de trivdes tillsammans. De fick många fina år med båtliv, skidturer, umgås med släkt och vänner och de verkligen älskade att vara med barnbarnen.
Mamma höll kontakt dagligen med dem så länge hon kunde och om hon inte gjorde det ringde de och kollade hur läget var.
Hon älskade hemmet och det stod alltid öppet för våra kompisar, släkt och vänner. Nu måste vi tacka och ta farväl, tacksamma och glada över att hon funnits i vårt liv. Sov i ro, lilla mamma. Saknaden är stor, men du finns kvar i vårt minne.