Ainez Lageholm, Vettasjärvi, har avlidit i en ålder av 83 år.
"Ät nu, du vet aldrig när du får mat nästa gång!" Otaliga är de släktingar och vänner som fått höra de orden av Ainez. Hennes gästfrihet innefattade alltid, förutom livliga samtal och kiknande skratt, ett mål "riktig mat".
Hon arbetade hårt från unga år och gallrade till exempel sockerbetor i Skåne i yngre tonåren. Hon hann också med att till exempel jobba på skofabrik i Närke, på Bolagsträdgården och till sist många år på kopieringen på LKAB. Hon hade en vilja av stål, livet igenom. Hon var också både rättfram och frispråkig, hade nära till skratt och kryddade gärna samtalen med färgstarka uttryck.
Gröna fingrar hade hon också. Hon fick till exempel en ek att växa i Kiruna. Det är egentligen omöjligt i fjällklimat, men sådan var hon. Runt huset i Vettasjärvi frodades allsköns växter. Men inte bara där! På 80-talet skaffade hon och maken Gustav en kolonistuga i Sala där de bodde halvårsvis och där hon fick det att växa så det knakade. De kallade platsen för sitt sommarparadis. I stugans lilla kök syltade och saftade hon ständigt av egna bär och frukter, plommonmarmelad var favoriten, såvida hon inte lagade mat förstås. Antingen till de goda grannarna på kolonin eller till barn och vänner som gjorde besök under sina semestrar i södra Sverige. Också efter att hon blivit änka 1994 fortsatte hon att tillbringa somrarna i stugan, då tillsammans med sin äldsta son.
Hon höll sig rörlig och rask långt upp i åren och man kunde ofta se henne möblera om eller klättra på stegar och stolar för att byta gardiner eller feja. Om hon någon gång satt stilla gick i stället händerna över ett handarbete. Hon hade också mycket god hand med djur ända sedan barnsben och många är de hundar och katter som varit hennes följeslagare.
Vi minns förstås hundratals berättelser från hennes liv, men särskilt minns vi hennes glada skratt och glimten i hennes pigga bruna ögon.
Nu har glimten slocknat, men ljuset från den lever kvar.
Efter sig lämnar hon sex barn, 13 barnbarn, sex barnbarnsbarn och oräkneliga ljusa minnen.