Almar Lundberg, Vidsel, har avlidit.
Det var alltid lika roligt när morbror Almar kom och hälsade på oss i föräldrahemmet på Dalgatan i Älvsbyn. Han bryggde Dr Richters örtte och sa "som sagt var". Almar fick bo i lillrummet på vinden. Jag minns när han hade köpt sin svarta "Folka" och bjöd oss på skjuts till Pålsträsk så att vi fick bada. Det var stort! Efter några dagar åkte han hem till Malmberget där han jobbade åt LKAB under många år. Efter pensioneringen flyttade han tillbaka till hembygden och bosatte sig i Vidsel, där bror Abel bodde.
När Almar var 71 år drabbades han av en stroke som innebar att han blev rullstolsburen och behövde omvårdnad. Trots att det innebar en mycket stor omställning för honom behöll han sitt goda humör och sin förnöjsamhet.
Almar var mycket intresserad av växter och fåglar. Han kunde briljera med de latinska namnen på flera blommor. Småfåglarna låg honom varmt om hjärtat och han kände till deras namn och läten. Han såg också till att de fick mat hela vintern. Almar älskade björkar och han följde noga årstidens växlingar från sin balkong på Nyberga äldreboende. Han hade stenkoll på när "snappar´n" tog holkarna i besittning på våren och likaså när ungarna var flygfärdiga.
Almar var musikalisk och spelade både orgel och cittra. Mest överraskade blev vi nog när han berättade att han lärt sig läsa stenografi. Ett annat stort intresse hos Almar var klockor och då speciellt hans gökur. Inför natten hängde han upp lodet på gökuret för att inte gökens "kokkande" skulle väcka upp hela Nyberga.
Sista gången jag besökte Almar kunde vi båda, genom den öppna balkongdörren, höra svanarna annonsera sin ankomst, när de flög över Piteälven. Ett härligt ögonblick att dela med Almar.
Nu har Almar gått ur tiden och gökuret har stannat. Alla fina minnen av Almar lever vidare hos oss som fick förmånen att lära känna honom.
Maria Nilsson, Älvsbyn