Anne Marie Högberg, född Lahti, har som tidigare meddelats, avlidit vid en ålder av 82 år.
Hon var född och uppvuxen i Hedenäset som nummer ett av tre syskon.
Efter avslutad realexamen flyttade hon till Umeå och arbetade där på sjukhus. Hon återkom sedan till Hedenäset och hade där ett kontorsarbete.
På midsommarafton 1949 träffade hon sin blivande make Uno, på Luppioberget, där hon sålde laxsmörgåsar. När alla var sålda tog dansen över, hon älskade att dansa. 1951 gifte hon sig med Uno och de fick två döttrar, de bosatte sig i Karungi. Under en kortare period bodde de i Huddinge för att 1956 flytta tillbaka till Karungi och överta Unos hemgård.
För henne var alltid andra människor i fokus. När hon gifte sig och flyttade till Karungi tog hon hand om sin svärmor, Susanna Högberg, och gjorde därmed det möjligt för henne att vistas i hemmet i stället för på sjukhus. Hon hjälpte även andra med att klara sin vardag.
1969 flyttade familjen ner till Huddinge igen, på grund av arbetsbristen i Norrbotten. Där arbetade hon först på ett boende för förståndshandikappade innan hon började arbeta på det nyöppnade Huddinge sjukhus och hon utbildade sig till undersköterska. Hon började sin tjänstgörning på Huddinge sjukhus akutmottagning och gick sedan över till en vårdavdelning.
1976 gick flyttlasten tillbaka till Karungi och mamma fick arbete på Haparanda vårdcentral där hon arbetade fram till sin pensionering. Här kom hennes erfarenhet från akutmottagningen till god nytta. Hon kunde alltid hålla sig lugn och fokuserad, även när pappa kom in efter att ha sågat sig i benet med motorsåg. Hon var omtyckt både av medarbetare och av patienter.
Hon var lika engagerad som pappa i arbetet inom Lions och var alltid med på alla resor. Under året när pappa var distriktsguvernör för Lions i Norrbotten och Västerbotten reste de tillsammans till alla lokalföreningar.
Lionsarbetet förde dem vid flera tillfällen till Ryssland, till många europeiska länder, och till Australien.
De helger som mamma och pappa var värdar i Tossabacken var hon stugan och sålde klassikerna butterkaka, Trocadero och Bullens varmkorv.
Efter pensioneringen blev hon aktiv i PRO, vilket hon fortsatte med fram till i våras när hon avgick som kassör. Hon gillade att planera längre och kortare resor.
Gästfriheten var stor, hemmet var alltid öppen för både släkten och vänner. Både mamma och pappa tyckte om att ha många vid middagsbordet och hon var en god kock. De ordnade många större fester på gården på somrarna där den färskrökta siken var ett stående inslag och hade en rykande åtgång.
Vi döttrar har under alla år försökt lära oss att lägga in sill, grava lax och göra gravlaxsås på samma sätt som mamma gjorde, men hur vi än försöker så får vi inte fram samma smak, trots samma råvaror.
Anne Marie sörjs närmast av döttrarna Inger med maken Bruce, Kristina med maken Björn, syskon, släkt och vänner.
Döttrarna