Bengt Karlsson-Kalla, Luleå, har avlidit i en ålder av 68 år, efter en lång tids sjukdom.
Bengt föddes i Rovaniemi 1943 och flydde kriget till Sverige med sin ensamstående mor Aune. De etablerade sig i Tornedalen när Aune gifte sig med Albin och familjen utökades med brodern Roland.
Redan som 13-åring hoppade Bengt in och ersatte pappa Albin i det tunga skogsarbetet. Vid 15 års ålder reste han för första gången iväg ensam till Katrineholm för att läsa på handelsskola. Skolläraren såg att Bengt hade läshuvud och han övertalades att studera.
1963 gifte sig Bengt med Eila och samma år kom äldsta dottern Barbro, 1969 föddes andra dottern Maria.
Bengt arbetade inom livsmedelshandel. Familjen flyttade med mellan olika städer där han var verksam från Kiruna i norr till Visby i söder.
Från mitten av 70-talet drev han och hustrun egen butik, men slutade med detta i samband med att hälsan började svikta i slutet av åttiotalet.
Bengt var politiskt engagerad och representerade bland annat moderaterna
i barn- och utbildningsnämnden i Luleå.
Han var också engagerad i Odd Fellow under många år. Han och hustrun tillbringade sin lediga tid i stugan i Seskarö eller i huset
i Spanien.
2001 fick Bengt besked om att han led av sjukdomen als. Sakta bröts muskelfunktioner ner, han fick svårt att gå och tala. Sjukdomen innebar en långsam och dramatisk förändring av Bengts och familjens vardag. Från att ha varit en aktiv, innovativ och energisk person, fick alla parter anpassa sig till att Bengt fick allt svårare att klara sin egen person. De sista åren var han helt beroende av andras hjälpande händer, vilket ofta var frustrerande. Livet blev allt mer isolerat då det var svårt att lämna bostaden och att vara social utan tal.
Sedan november 2010 bodde Bengt på Midskogen, avdelning 4. Personalen där har varit mycket lyhörda för Bengts behov och önskemål. De gjorde allt vad som stod till buds för att lindra och hjälpa, de bemötte honom med respekt och med en trygg hand. Under sjukdomstiden fortsatte Bengts intellektuella intressen, han läste mycket främst krigshistoria. Ljuspunkterna var barnbarnen samt hunden Bella.
Den 4 mars 2012 dog Bengt oväntat av en hjärtinfarkt. Alla år av smärta och möda fick ett snabbt slut, nu är Bengt åter fri och oberoende. Kvar finns makan Eila och döttrarna med sina familjer. Familjen riktar ett tack till assistenter och alla vänner som funnits till vår hjälp under Bengts långa sjukdomstid.