Min käre make Bengt Stillbe har avlidit.
Han var född i Särna den 9 juni 1931 som yngst i en syskonskara på sex. Bengts barndom var lycklig där uppe i norra Dalarna. En stor sorg drabbade honom när mamman dog 1941. Det var ju inte lätt att bli moderslös vid tio års ålder. Från 13 till 16 år arbetade han med pappan i skogen och var stolt att få jobba med "dom stora karlarna". Men det skulle inte bli hans livsbana.
En skicklig frisörmästare i Malung sökte en frisörelev och Bengt fick platsen. Förutom en bra utbildning kunde han också ta del av sin chefs konstkunskaper och blev medlem i Malungs konststudieklubb och fick lära sig oljemålning, grafik och skulptur. Han har haft flera utställningar i Malung och senare även i Luleå samt illustrerat en bok som schweizaren Paul Katriner skrivit.
I ett tidigare äktenskap föddes dottern Marie 1953.
Vi träffades i frisörsammanhang och 1982 flyttade han till Luleå där vi drivit Ami Salong tillsammans fram till 2008. 1986 gifte vi oss och har i alla fall fått över 30 lyckliga år tillsammans.
I vårt yrke fick han möjlighet att se världen och utbilda sig i Los Angeles, Paris, Berlin och framför allt London.
Bengt var även sångare i Nederluleå och Bergnäsets kyrkokörer och kören Lyran där han även var solist,
ibland med sin dotter Marie på piano. På senare år bildades duon Två skägg där han tillsammans med Göran Lindgren underhöll med Evert Taube-sånger i olika sammanhang.
Passionen i livet var nog trädgårdsodling. I vårt kära Strömsund fick han möjlighet att bygga upp en trädgård som han efter arbetsdagens slut kunde sitta och njuta av.
Bengt var en föreningsmänniska och var ordförande för frisörföretagarna tolv år i Malung och även i avdelningsstyrelsen i Luleå. Några år satt han även i förbundsstyrelsen. Han glödde för att föra branschen framåt.
Hans egna ord och tankar om livet var alltid optimistiska. Han kunde säga: "om man koncentrerar sig på det som varit, all otur, alla oförrätter etcetera så missar man mycket av vad man har framför sig. Det är ingen slump att bilar har mindre bakrutor i förhållande till framrutorna, det är viktigare att se framåt än bakåt."
Han har varit en god far även för mina flickor, Katarina och Ulrika och en jättegullig morfar.
Trots sin sjukdom och olika behandlingar kunde vi i juli åka till Dalarna på min systersons bröllop och även besöka Bengts släktingar och hemtrakter. Han var glad för det och såg fram mot åter en sommar i trädgården. En kämpe var han in i det sista.
Jag saknar honom så jättemycket, men får minnas allt underbart vi haft tillsammans.
Sov i ro.
Erianne