Vår pappa och morfar Bertil Norman har somnat in vid 85 års ålder.
Bertil föddes och växte upp på Näset, södra Böle, Råneå i en stor familj med mor Elin och far Albin samt tre systrar och tre bröder. Storasyster Dagny och lillebror Åke är fortfarande i livet.
Som ung träffade Bertil sitt livs kärlek Betty, i Böle på andra sidan Råneälven. Betty och Bertil gifte sig 1950 och fick Solweigh och Britt-Inger medan de bodde på övervåningen i Bettys föräldrahem på Böle.
1965 utökades familjen med trillingarna Åsa, Eva och Lena, vilket medförde akut platsbrist i huset. Snickaren Bertil byggde då ett hus till familjen på Granvägen i Råneå. 1990 återvände Bertil och Betty till huset på Holm i Böle, efter Bertils idoga ombyggnationer för att Bettys gamla föräldrahem nu skulle passa de två. Det fanns alltid plats för den stora hemvändande familjen med många middagar och trevlig släktgemenskap. Med fem flickor och en duktig fru var det aldrig en lugn stund i huset och det har varit Bertils största glädje och trygghet i livet.
Bertil har arbetat som byggnadssnickare och många är de arbetskamrater på olika byggen runt om i Luleå Kommun som arbetat med honom. Han var omtyckt på arbetet och i de olika föreningar han var med i, bland annat Gammeldansens vänner GDV, Böle Bygdegårdsförening, PRO Råneå och Hembygdsföreningen Råneå.
Efter pensioneringen började Bertil att sjunga i PRO-kören Old Singers. Han var en arbetsam man och gjorde alltid ett handtag. Många uppskattade hyllor, bord, sängar med mera har producerats till barn, barnbarn, släkt och vänner genom åren.
Hos Bertil och Betty har det alltid varit öppna dörrar och de har gärna bjudit vänner och familj likväl som grannar och förbipasserande på fika eller en bit mat. Bertil hade en positiv livssyn och glimten i ögat fanns kvar till den dag i december 2012 då han drog sitt sista andetag i sin egen säng på äldreboendet Västberga i Råneå där han bodde de sista ett och ett halvt åren. Han trivdes fint med de andra boenden och personalen, fastän saknaden efter hans kära Betty var stor, sedan hon gick bort för ett år sedan.
Morfar du fick somna in när du själv tyckte att du hade levt färdigt, det känns fint att veta när vi saknar dig. Nu är du och mormor alltid tillsammans.
Familjen genom Elin Rånby, barnbarn