Förre chefen för Femte AP-fonden, generaldirektören med mera Bert Ekström har avlidit 80 år gammal efter en lång tids sjukdom. Han sörjes av sonen Lars Ekström m familj, systern Gunilla Brattberg med familj samt många före detta kolleger och vänner.
Bert Ekström var född i Luleå i december året 1930. Pappa Fritz var verkmästare, kommunalanställd, mamma Astrid hemma med barnen. 1930-talet var hårda tider överallt och inte minst i Norrbotten, men eftersom pappan var kommunalanställd drabbades inte familjen av massarbetslösheten och Bert och hans syster växte upp under trygga förhållanden.
Efter folkskolan blev det lite krokigare, han gick till sjöss, tog hyra på malmbåtarna, det var ju fred efter krisen och kriget och exporten hade kommit igång. Därefter värvning i det militära och det hade den följden att han blev student via Försvarets läroverk och så universitetet i Uppsala. Han blev fil mag och hann också med att arbeta som lärare i grundskolan några år.
I Norrbotten fanns på 30-talet bara socialdemokrater, kommunister och högern som inkluderade de nazistanstuckna inom försvaret, polisen och byråkratin. Bert blev socialdemokrat.
Efter sin fil magexamen rekryterades han 1963 till LO i Stockholm. Där fanns på 60-talet sådana namn som Gösta Rehn och Rudolf Meidner och i den kretsen fick Bert träna sin analytiska förmåga.
1970 gick han över till finansdepartementet, dess enhet för internationella frågor, och han blev medarbetare till Gunnar Sträng.
Från 1973 och flera år framåt fick han delta i uppbyggnaden av den statliga näringspolitiken genom Statens Industriverk. Det ledde till omfattande kontakter med och erfarenheter från krisbranscher och som bekant är ingen näringslivserfarenhet så intressant och värdefull som att på nära håll ha levt med företag i kris.
När Olof Palme 1982 bildade sin andra regering blev Bert statssekreterare i Industridepartementet och via ett mellanspel på SMHI i Norrköping blev han chef för 5:e AP-fonden, "Femte Apan", åren 1989-96. Hans styrelseordförande var Johan Björkman och dessa två olika personligheter och riskprofiler kompletterade varandra väl i arbetet på att förvalta pensionärernas pengar. Bert försiktig, Johan mera riskbenägen.
Bert var norrbottning och umgicks med hög och låg på samma raka sätt.
Han var naturmänniska, ivrig jägare under många år, deltog i SXKs 24-timmarsseglingar, åkte skidor i Jämtlandsfjällen och sprang en mil i Nackareservatet på 40 minuter - dragen av sin trogna hund Nisse. Han tyckte om sällskap och samlade under många år vännerna omkring sig på sitt Rosenholm i Åseda-trakten där han prövades av lokalbefolkningen och blev dess favorit bland utsocknes.
Han förblev norrbottning även i Stockholms finare salonger, kunde säga ifrån på ett rakt sätt som kanske inte passade dem som bara lärt sig umgänge på krogarna runt Stureplan.
För alla vänner
Anders Ferm
Gunnar Johansson