Börje Kyrö, Kieksiäisvaara, har avlidit i en ålder av 72 år.
Börje föddes i Sattajärvi, han var yngst i en syskonskara av nio. 1956 flyttade han till Kiruna och arbetade som lastbilschaufför åt olika åkerier.
1969 fick han anställning på LKAB i Kiruna, arbetade där i 22 år därefter gick flyttlasset till Kieksiäisvaara. Här arbetade han åt bland annat vägverket och senare som busschaufför fram till sin pension.
1958 träffade han hustrun Astrid född Lehto, de fick bland annat fira 50-årig bröllopsdag och fick fyra barn - Erling, född 1960, Ingegerd och Elisabeth, födda 1962 och Ingvar, född 1965 - samt följande barnbarn mellan 1987-92: Linda, Fredrik, Jonna, Frida, Thomas, Elin och Sara.
Börjes största fritidsintresse var älgjakten som han deltagit varje år sedan 1959 förutom 2007 och 2011 på grund av av sjukdom. Han tyckte om att vistas i skog och mark samt snickeriarbeten i sin egen snickarboa där ett flertal svanar tillverkades som nu flaxar på många gårdar hos hans vänner. Han var mycket sportintresserad och umgicks mycket med barnbarnen.
Börje var också en "stenhård" AIF:are, var nästa alltid ordningsvakt på hemmamatcherna och engagerad i mycket annat som hade med AIF att göra. Men efter sammanslagningen svalnade hockeyintresset för det ideella arbetet.
Han var ofta ordningsvakt på ungdomsdiscon och danstillställningar inom Kiruna kommun.
Han var en mycket social person som tyckte om att prata om allt och med alla. Var aktiv i hembygdsförening Kieikisiäisvaara och var med vid uppbyggnaden av nya Hannalagården.
Han körde mycket med sin "kära" traktor. Börje var en person som sällan sa nej när någon ringde och ställde upp i alla lägen. Han plogade snö, vedkörning och plöjde potatisland med stor glädje till alla som behövde hans hjälp.
De sista åren kantades av sjukdomar och de sista veckorna bodde han på Ängsbacken i Pajala där han ofta fick besök av hustrun, barn och barnbarn. Han fick en mycket god omvårdnad och där fick han somna in i lugnt och stilla den 21 september.
Minnet av Börje kommer alltid att leva kvar, han lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi är tacksamma över de fina åren vi fick tillsammans, som make, pappa, faffa, moffa samt syskon, släkt och vänner.