Daniel Jonsson, Långträsk, har avlidit.
Han var född den 7 oktober 1923 som nummer. Tre i en syskonskara på sex barn.
1952 gifte han sig med Ebba född Johansson från Röduppsholmen och ett år senare föddes deras första barn. Tillsammans fick de fyra barn.
Daniel var den som övertog jordbruket av sin far Herman Jonsson, produktionen var då inriktad på kreatursdrift. Daniel och Ebba fick bland annat ta emot pris för den högst producerande mjölkbesättningen i länet. Så småningom och av familjeskäl övergick produktionen 1967 till potatis-, bär- och grönsaksodling. Skötseln av bärodlingen fick barnen sköta om tillsammans, en mycket fostrande uppgift.
Mellan åren 1965 och 1976 titulerades Daniel som fabrikör när han drev en pommes frites-fabrik hemma på gården med som mest ett tiotal anställda, främst kvinnor från bygden.
Efter den epoken specialiserade han sig på utsädesodling. Under en tid var han ordförande för Norrbottens potatisodlarförening och satt även med i Spor:s styrelse.
Daniel var mycket intresserad av politik och diskuterade gärna.
Han var inte rädd för att prova nya grepp, han såg möjligheter före problem.
Efter det att sonen Erik och sonhustrun Lotta tagit över jordbruket var Daniel alltjämt med i sysslorna på gården, först som sist. Han tog sig alltid tid för besökare som kom till gården.
Han var en berättande sällskapsmänniska som hade ett stort intresse för bygdens historia och de människor som format den. Växtodling, blommor och dess utveckling kunde han studera i detalj och aldrig slutade han fascineras av dess färg och form. Daniel var mån om sin familj och fanns alltid där och stöttade både barn och barnbarn på olika sätt.
På äldre dagar när han började unna sig lite avkoppling blev idrottsintresset allt större. Han var en stor hockeysupporter och åkte bland annat till Toronto för att se på hockey. Han gjorde resor till Israel och såg på odlingar, han besökte länder som Ryssland, Nederländerna och England. Med sin fru åkte han på solsemester till Madeira.
Daniel och Ebba var sin gård trogen hela livet men under sitt sista levnadsår då krafterna började svika och han under sommaren vistats några veckor på Piteå lasarett, flyttade paret in på Norrgården där de fick god omvårdnad. Den 14 juli firade de sin Diamantbröllopsdag tillsammans med barn och barnbarn. Två dagar senare drabbades han av en kraftig stroke.
Daniel var en kämpe ända fram till sina sista dagar och kunde så till slut finna ro när han visste att potatisskörden var bärgad, allt blev stilla och han dog i sitt nya hem dagen efter att han fyllt 89 år.
Ebba och Daniel fick ett långt och strävsamt liv tillsammans, av glädje och sorg. Deras hem var alltid präglat av värme och stor gästfrihet. Ebba var hans högra hand och var ett stort stöd för honom ända fram till livets slut. Tack Daniel för din kärlek och omsorg om oss. Du lever för alltid i vårt minne.
Ebba och barnen med familer.