Donald Hjert, Luleå, avled lördagen den 12 mars, 13 dagar innan han skulle ha fyllt 78 år. Donald dog i sjuksängen efter att ha drabbats av en hjärnblödning som visade sig vara så svår att inte ens en kraftkarl som Donald kunde repa sig.
För en kraftkarl var Donald! Alla vi som fick tillfälle att lära känna honom kan intyga detta.
Donald var yngst av tre barn till Signe och Egon Hjert. Donald föddes i Luleå, växte upp i centrala Luleå och verkade, hela livet, i staden. Hela sitt yrkesverksamma liv tillbringade Donald på Norrbottens-Kuriren. Det kom att bli imponerande 46 år!
Som 15-åring äntrade han springpojkens cykel men tidigt insåg man i tidningshuset Donalds kvaliteter. Plikttrogen och arbetsvillig var han som klippt och skuren för nya, och mer ansvarsfulla, uppgifter.
När Donald lämnade Kuriren, med avtalspension som 61-åring, hade han hunnit bli en respekterad man i "huset". Som faktor med tungt ansvar värnade han sin avdelnings väl i den hektiska process som tidningsproduktion alltid varit. Ibland gick det hett till men en av Donalds bästa sidor var förmågan att inte förbli långsint. När diskussionerna lagt sig var Donald en klippa att luta sig emot, i kampen att få ut tidningen i rätt tid.
Familjen, hustrun Barbro och barnen Thomas, Robert och Monica betydde mycket för Donald. Det har alltid funnits tid till att stötta barnen och de fem barnbarnen. Donald var inte främmande för att bidra i snickeriprojekt, målningsarbeten och vedhantering.
Men Donald hann med så mycket mer. Som bowling-spelare har han rullat klot sedan sporten gjorde sitt intåg i Luleå. Kurirens BK och BK Loet har varit hans klubbar och som pensionär blev Donald en klippa på bowlingbanan. Morgontupparna har blivit en stämma fattigare i och med hans bortgång.
Vid spisen var Donald en riktig kalaskock. Där kunde han, bättre än de flesta av oss amatörer, komponera och tillreda de mest fantastiska rätter. Som en av de främsta i matlaget "Kalottkockarna" var han precis lika pålitlig och engagerad som någonsin i jobbet på tidningen. När Donald hade ansvaret då visste man att det skulle bli något alldeles extra på bordet.
Andra intressen har varit resorna med hustrun Barbro, släktforskning, vistelser i skog och mark, umgänget med vännerna, bokläsning och, inte minst, glädjen över att följa de fem barnbarnen.
Närmast sörjande är hust-run Barbro samt de tre barnen med familjer.
Torsten Wiklund