Min äldsta syster och sista syskon, Eva Stenberg, har gått bort 92 år gammal.
Hon somnade in lugnt och stilla den 4 september efter cirka två års boende på Björkgården i Solna kommun.
Eva Dagmar Viktoria Stenberg föddes den 22 december 1918 i Karlskrona. Hon var nummer två av en syskonskara på åtta barn. En bror, Arne Stenberg, född 1915 föddes också i Karlskrona.
Övriga barn föddes i Norrbotten - Boden och Överkalix - där också pappa växte upp.
Vår pappa Fredrik Valdemar Stenberg, född 1893, påbörjade utbildning till sjökapten i Karlskrona vid 15 års ålder.
Han skrevs in vid kungliga flottan och i privatfamilj för studierna. Avlade maskiningenjörsexamen och kom att arbeta som styrman ett antal år med havet som sin arbetsplats.
Vår mamma Gerda Maria Andersson träffade pappa i Karlskrona. Hon var dotter till Karl August Andersson och Kerstin Hansdotter i Rödeby församling.
Hennes far var byns handelsman i Svensgöl Spjutsbygd där mamma växte upp.
Mamma Gerda och pappa Fredrik gifte sig i Kungliga Amiralitetskyrkan i Karlskrona 1914, samma år som kriget bröt ut.
1921 flyttade paret med sina barn upp till Norrbotten och Boden. Det året föddes också ett tvillingpar.
Snart övergav de Boden för Överkalix där pappa Fredriks bror Otto bodde. Man köpte hus på Tallvik och pappa fick tjänst som maskinist vid Överkalix sjukstuga. I tjänsten ingick också vaktmästarsysslor. Vårt hus låg nära hans arbetsplats.
Eva växte alltså upp i Överkalix och genomgick sexårig folkskola och konfirmerades. Den tid som följde därpå hjälpte hon till i hemmet med skötsel av småsyskon. De hade nu hunnit bli tre barn till, födda 1923, 1926 och 1928.
Hon arbetade också en kortare tid som barnflicka i en lärarfamilj och vikarierade som sjukvårdsbiträde vid Överkalix sjukstuga.
Efter det gjorde hon sitt val och sökte till folkhögskola i Ljungskile. Hon antogs och studerade där i två år. Sökte därefter vidare till sjuksköterskeskola i Gävle för tre års studier. Hon valde operation som specialområde.
Under studietiden i Gävle etablerades en nära kontakt med tre kurskamrater, som kom att förbli livet ut. Efter examen sökte samtliga tjänst vid Haparanda lasarett där de kom att arbeta tillsammans i fem år.
Nu var det dags för Eva att bryta upp och gå vidare. Efter en kort rekognosering i Uddevalla och Danderyd sökte Eva till Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hon arbetade till en början vid centraloperation och fick disponera en av sjukhusets lägenheter på två rum och kök med stor balkong på tionde våningen i Solna. Utsikten var fantastisk. Där trivdes hon gott och fick goda grannar och vänner för livet.
Studierna fortsatte hon ändå och sökte en högre utbildning vid SIHUS. Hon antogs. I kursen fick hon ett stipendium på ett år för specialstudier i San Fransisco inom forskning och utveckling. Hennes arbete efter det kom mest att bestå av personalutveckling, administration och forskning ända fram till pensioneringen.
Eva tappade aldrig kontakten med mor och far i Överkalix och syskonen som var spridda över landet. Inte heller de tre kurskamraterna som nu alla har tjänst i Luleå.
Vid våra besök i Stockholm fick vi både bo och träffa henne många gånger.
Tiden gick och allteftersom syskonskaran minskade av naturliga skäl fortsatte ett umgänge med syskonbarn och deras familjer. Eva förblev själv ogift och utan barn livet ut. Det
var aldrig någon av oss som ifrågasatte hennes val som självständig kvinna.
2007 uppstod en vattenskada i hennes lägenhet. Den omfattade hela huset och orsakade att hon måste flytta till annan bostad i ett annat område en längre tid. Här ställde alla syskonbarn som kunden upp och hjälpte henne på olika sätt. Den nya bostaden kom att ligga i bottenplanet i ett okänt område, vilket förorsakade en kännbar omställning för Eva. Hon kände sig vilsen och otrygg i den nya miljön och hennes mentala status sviktade. Efter cirka ett år när skadan var lagad fick hon flytta tillbaka till sitt hem. Hon hade svårt att återhämta sig, hennes stabila tillstånd ville inte återkomma.
Efter cirka två år måste hon flytta till ett skyddat boende. Med god hjälp fick hon en plats vid Björkgården i Solna. Efter ett fantastiskt arbete av syskonbarnen och deras familjer verkställdes flyttningen och hemmet tömdes.
Eva hade accepterat och etablerat sig ganska bra i det nya hemmet med hjälp och stöd av sina syskonbarn med familjer. Efter två år, natten till den 4 september, valde hon att släppa taget och lämna oss. Hon skulle fylla 93 år till jul.
Som Evas yngsta syster, Rut, vill jag från henne och från mig själv, framföra mitt varma och stora tack till alla syskonbarn med familjer, som bistått moster/faster Eva
För vänner och bekanta som önskar att delta, kommer en minnesstund över Eva att hållas i Solnas gamla kyrka den 7 oktober.
Evas stoft kommer senare att vila i familjegraven i Överkalix.
Rut Stenberg-Modin