Evert Lahti, Seskarö, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Lone samt döttrarna Ann och Anett med familjer samt syskon.
Evert Lahti blev bara 73 år. I Everts fall är det befogat att skriva bara. Han var en aktiv man med en som det föreföll praktfysik, underhållen genom systematisk träning.
Evert var född på Seskarö där han växte upp. Efter ett par decennier på andra orter för arbete och utbildning återvände han till hemön.
Evert var en allround-idrottsman och hans kunnande var imponerande. Allra längst nådde han som fotbollsspelare; de första åren spelade han för dåvarande Seskarö AIF, och sedan följde spel i Haparanda SKT och Piteå IF. Han var en duktig avslutare. Efter flytt till Stockholmsområdet hann Evert spela i Sundbybergs IK, då i rikets näst högsta serie. Trots att Evert var en utpräglad individualist på många områden, var han den borne lagspelaren när det gällde insatser för kollektivet. I bandy och ishockey gjorde han många matcher för Seskarö AIF. Likaså var han en duktig skidåkare i sin ungdom och skulle senare återvända till den sporten. Även boxningssporten hann han pröva på, också det på Seskarö.
Evert var brandman och arbetade några år i Kiruna innan han flyttade neröver. Han kom att återvända till hemtrakterna och blev brandchef i Haparanda. Han hade stora ambitioner i sitt arbete och lade ned stor energi i sitt dagliga värv. När Evert flyttade upp hade han familj, hustrun Lone och döttrarna Ann och Anett. De bosatte sig på Seskarö, där flickorna gick skola. Hela familjen engagerade sig i skidverksamheten inom Seskarö IF. Man nådde fina resultat; såväl Ann som Anette kom att tillhöra träningsgrupperna i länet. Evert själv tränade flitigt och hann göra tolv Vasalopp, alla på medaljtid. Han blev något av en vallningsspecialist och duktig på att hitta rätt materiel. Skidspåren på ön höll god kvalitet tack vare Everts uppoffrande arbete.
I samband med en Kanadaresa upptäckte han vattenskidåkningen. Med bas i Sammakkoviken skapades en anläggning för sporten, först i Seskarö båtklubb och sedan i en specialförening Seskarö VSK. Årligen anordnades vattenskidläger och den drivande kraften var Evert. Döttrarna Ann och Anette blev mycket framgångsrika, Ann till och med SM-segrare. Evert själv tog ett silver vid veteran-SM. När döttrarna flyttade söderut, och det blev mer tid över, fångade golfsporten Everts intresse.
Ute i sommarstugan på Hellskeri omvandlade Evert och Lone sin sommarstuga till permanentboende, där de hade sitt paradis i naturen. Långt in på våren kunde man se dem åka skidor längs stränderna.
Evert var hjälpsam och godhjärtad; praktiska lösningar kunde han erbjuda på det mesta och för det mesta. Omsorgen om sina närmaste fanns där hela tiden. Sista gången vi träffades, berättade Evert med värme om sina barnbarn. Saknaden efter Evert kommer att bli stor.
Barndomsvännen
Karl-Erik