Bondsonen och ingenjören Halvar Berglund, 89 år, avled lugnt och fridfullt efter en tid på sjukhus, onsdagen den 12 december 2012. Han var den siste av de tio barnen i Eva och Per Johan Berglunds familj.
Hans far, Per Johan Berglund från Stensele, vandrade från gård till gård och gjorde diken på åkermark och myrar. Han kom till den lilla byn Rönnliden mellan Arvidsjaur och Malå och på en gård såg han en ung och mycket duktig flicka. Han återvände och en tid senare gifte de sig.
De byggde en liten gård med en ladugård på den myrmark som för honom var mest lättarbetad. De fick tio barn, sju flickor och tre pojkar. Alla barnen fick tidigt lära sig arbeta, med allehanda sysslor.
Gården var självförsörjande på alla områden. Man odlade potatis och grönsaker som förvarades i jordkällare. Av mjölk från korna gjordes både grädde, smör och ost. Flickorna deltog i bakning av alla sorters bröd. Ljusugnsbröd bakades i en stor ugn och förvarades i stora korgar. Från djuren fick man kött av olika slag som konserverades i glasburkar eller nedsaltat i tunnor, samt nedfryst i snö på vintern.
Av ullen från fåren tovades en filt som användes till tofflor och formades till mössor.
Av garnet gjorde man vantar, strumpor, mössor, av vadmal syddes byxor som var oumbärliga i timmerskogen, av ett tunnare tyg i ylle/bomull gjordes bussaronger som tålde både regn och snö. I vävstolen vävdes mattor, grövre tyger som vadmal och finare tyger till klänningar, gardiner med mera.
Anledningen till att jag går in i hur livet såg ut på en gård i början av 1900-talet är att Halvar, själv, tog upp det vid mitt, sista besök hos dem, skulle det visa sig. Han hade verkligen tänkt mycket på hur svårt det kunde vara i en familj med flera generationer, stora familjer i små utrymmen och liten inkomst. Det var också långt till affär och post.
Halvar insåg i tonåren att bonde skulle han inte bli, så han läste in realexamen via korrespondensstudier hos NKI, läste även en ettårig förberedande kurs och studerade sedan vidare till ingenjör på tekniska gymnasiet i Härnösand.
Han deltog i byggandet av Sandöbron på sommarloven. Han fick anställning åt Skånska Cementgjuteriet, Skanska, med byggande av vattenkraftverk, broar och dammar fram till sin pensionering.
Han träffade sin fru Anna-Greta i Skellefteå 1954, i samband med kraftverksbygget i Finnforsfallet. De flyttade till Sollefteå 1962 för att sedan bo kvar där. Från Sollefteå pendlade han till arbeten, både inom Sverige och utomlands, till exempel Kenya, Sri Lanka och Tunisien.
I familjen fanns nu också döttrarna Gisela och Lena. Anna-Greta arbetade som förskollärare och båda ansåg att det var bäst för barnen att familjen bodde kvar i Sverige.
Sin fritid ägnade han, förutom åt familjen, gärna åt fiske samt att plocka hjortron och svamp vid stugan i Jämtlandsfjällen . Han fann också stort nöje i att lösa korsord.
En ansvarsfull, omtyckt och jovialisk chef, vän och kollega har gått ur tiden.
Saknaden är stor för de närmaste, hustrun Anna-Greta, döttrarna Gisela och Lena med familjer samt övriga släktingar och vänner.
brorsdottern Rosa Löfmark Karlsson