Ingemar Jonasson har den 9 juli avlidit efter en längre tids sjukdom i en ålder av 72 år.
Han föddes i Puottaure i Jokkmokks kommun och tillbringade ungdomsåren där.
I 16-årsåldern lämnade han hemmet och for till Mjölby där han utbildade sig till murare. Ingemar återvände till hembygden efter utbildningen och träffade sin blivande fru Siv-Ann i Messaure 1959. 1960 gick flyttlasset till Kiruna. 1961 och 1963 föddes sönerna Mikael och Tomas.
I Kiruna började Ingemar arbeta under jord som lastare åt LKAB, som kom att förbli hans arbetsgivare under resten av hans yrkesverksamma liv. Han började sedermera arbeta som utbildare och blev så småningom förman på truckverkstaden där han blev kvar till pensioneringen. Han tog pension som 60-åring och hade redan innan dess börjat känna av sin sjukdom. År 2000, strax efter pensioneringen, fick han diagnosen Parkinsons sjukdom. Behandlingen komplicerades av att han även led av sviktande njurfunktion och blev tvingad till dialysbehandling under sina sista år.
Ingemars stora intressen var jakt och fiske och han sköt sin första tjäder redan som nioåring. Han älskade att vistas i skog och mark. Redan som ung pojke arbetade han tillsammans med sin far i skogen.
Ingemar var även mycket snickarkunnig och stugan byggdes 1974 i Kurravaara med hjälp av frun och sönerna. Där trivdes han som bäst. Motorer var också ett stort intresse och man såg honom ta alla tillfällen i akt att skruva under bil- och skoterhuvar. Han tvekade heller aldrig att ge en hjälpande hand där det behövdes.
Ingemar var aktiv inom fjällräddning och jakt- och fiskebevakning. Han kände väl till fjällområdena och tog också, så fort tillfälle gavs, med familjen på skoterfärder. Ingemar var mycket äventyrlig av sig och otaliga är de gånger familjen fått oroa sig för honom. Det fanns inte den väderlek som kunde hålla honom inomhus och hans lokalsinne svek honom aldrig. Han litade på sitt eget omdöme. Trots sina svåra sjukdomar fortsatte Ingemar att vistas ute i naturen så länge benen bar honom.
Vår "färdledare" är borta och vi är många som saknar honom, hans underfundiga humor och hans vänliga, stillsamma person.
Närmast sörjande är hans maka, sönerna, deras familjer samt övrig släkt och vänner.
Familjen Jonasson