Ingrid Eriksson, Vuollerim har hastigt lämnat oss i en ålder av 92 år.
Hon föddes i Sandviken, Kalix. Ingrid var näst yngst i en stor syskonskara. Vid 14 års ålder blev hon föräldralös. Syskonen blev hennes trygghet. Den nära och kärleksfulla kontakten fortsatte genom livet även med syskonbarnen. "Ett strävsamt liv har slocknat ut, en flitig hand har domnat". Dessa kända ord stämmer väl överens på Ingrid.
Som 19-åring kom Ingrid till Kilkok utanför Vuollerim för att arbeta som hembiträde hos Elly och Gustav Karlsson. I Kilkok bodde också Ellys bror Gösta. Kärlek uppstod mellan de två ungdomarna och de blev ett par. När Göstas far hastigt avled 1939 flyttade paret till Aspberget och övertog arrendet för gården. De fick tillsammans sex barn.
Ingrid bidrog till familjens försörjning genom att sy och sticka kläder till barnen, sköta telefonväxel, sälja mjölkprodukter, hon sydde kläder även till folk i omgivningen. Ofta var hon ensam ansvarig för hem och djur när maken bodde borta under veckorna då han arbetade i skogen. När yngsta dottern började skolan köpte de ett hus i Vuollerim 1971. Ingrid fick då möjlighet att utveckla sig själv. Hon tog körkort och arbetade som hemsamarit i Jokkmokks kommun fram till sin pensionering och kunde då mer aktivt delta i föreningslivet. Trots tung arbetsbörda fanns hon alltid till hands för andra och då framförallt sin familj.
Efter sin pensionering ägnade Ingrid mycken tid i Svenska kyrkans arbete. Hon var kyrkvärd, deltog i barn- och ungdomsverksamheten, kyrkans sångkör och syförening, husmodersföreningen Hem och samhälle och SPF. Hon var också en flitig och duktig slöjdare. Vi är många som i våra hem har fina alster som hon framställt och som kommer att påminna oss om henne.
Ingrid klagade aldrig trots att hon led av ständig värk. Efter makens död 1986 besökte hon ofta något av de barn som är bosatta i Södra Sverige. Fram till sin död klarade hon sig själv med visst stöd av barn och en släkting. Förutom de sex barnen med respektive efterlämnade Ingrid elva barnbarn och 13 barnbarnsbarn. Hennes död kom hastigt och oväntat men vi unnar henne så väl den vila hon nu får. Ingrid lämnar ett stort tomrum efter sig, saknaden är stor.
Barnen/Ulla-Britt