Irene Wikman, Kiruna, har avlidit i en ålder av 83 år.
Irene föddes i Vinnäset, Överkalix, som äldsta barnet i en syskonskara av sex. Några år senare flyttade familjen över älven till Rödupp, där de byggde hus. Det var ett för den tiden typiskt småbrukarhem. Ett litet jordbruk med några djur och åkermark för att bidra till försörjningen.
Efter folkskolan utbildade sig Irene till sömmerska. 1949 gifte hon sig med Martin Wikman från Gyljen. Makarna bosatte sig i Kiruna och fick två döttrar. De första åren var Irene hemmafru, som så många kvinnor i denna generation var. I slutet av 50-talet när bägge döttrarna börjat skolan, började hon arbeta som affärsanställd på olika varuhus.
Tidigt vaknade då hennes fackliga intresse och engagemang och hon utbildade sig fortlöpande inom detta område. Under senare delen av sitt yrkesliv arbetade hon som regionalt skyddsombud.
Ett intresse som följde Irene från ungdomen upp genom åren var dansen. Åtskilliga är de dansband som Irene lyssnat och dansat till. Korten på dansband, som brukade delas ut av musikerna vid spelningarna har bildat en ganska tjock bunt. Samtidigt gav dansen mycket motion.
Ett annat intresse som Irene behöll genom livet var att sy. Från början var det till sig själv, döttrar, bekanta och hemmet. Senare blev det även barnbarnen som fick ta del av detta.
Även matlagning och bakning var ett stort intresse. Hon drog sig inte för att prova nya rätter och bjuda oss på dem.
Sommarstället, som var det gamla föräldrahemmet, blev både makens och hennes "smultronställe". Under många år vistades de där varje sommar. Glädjen blev därför stor hos henne när ett av barnbarnen sedan övertog stället efter makens bortgång.
Barnbarnen var en stor glädjekälla för Irene och hon hade god kontakt med dem alla. Eftersom döttrarna med familjer bott på samma ort har det funnits många möjligheter att träffas. Hon kunde då följa deras uppväxt och utveckling under livets gång på nära håll. Hon fick även förmånen att få uppleva barnbarnsbarn.
Som pensionär gick Irene med i Besöksverksamhet för äldre som hade svårt att ta sig ut. Hon var även aktiv i Demensföreningen i Kiruna och hon sjöng i PRO-kören under ett antal av år.
De sista fem åren av sitt liv vistades Irene på ett äldreboende där hon trivdes mycket bra och blev väl omhändertagen.
Hon sörjes närmast av döttrar med familjer, syskon samt övrig släkt och vänner.
Döttrarna