Lage Isaksson avled stilla på Fjällgården i Kiruna på julafton i en ålder av 79 år.
Lage var född på Åkaregatan i Kiruna där han bodde en stor del av sitt liv.
Han var äldst av två bröder, son till Frans Isaksson som jobbade åt LKAB och nomadlärarinnan Stina, född Kemi. Hemmet präglades av omsorg, humor, sång och musik. Lage utvecklade tidigt ett stort musikintresse och han hade ett utomordentligt gehör. Han spelade själv bland annat piano, flöjt, dragspel och munspel.
Under ungdomsåren på 1940- och 50-talen kom jazzmusiken att betyda mycket för honom. Musiken blev ett stort intresse som han bar med sig hela livet och det berikade hans liv in i det sista.
Lage tog studentexamen i Kiruna 1953. Efter värnplikten på S 1B i Boden gick han på folkskoleseminariet i Luleå där han utexaminerades 1956.
Sina första år som lärare tillbringade Lage inom Pajala och Gällivare kommuner, bland annat i Kolari där han träffande sin blivande fru Dora som också jobbade som lärare på samma skola och paret gifte sig i Malmberget 1959.
Efter en kortare vistelse för studier till högstadielärare i matematik och fysik i Uppsala kom så Lage med familj till Vittangi 1965 där han jobbade fram till 1974. Flera gamla elever har senare vittnat om hans mycket pedagogiska undervisning i matematik och fysik, några elever kanske speciellt minns hans raketexperiment i korridoren på Vittangi skola den gången skolinspektören råkade komma på besök just i avfyrningsögonblicket...
När tiden kom då Lages föräldrar behövde mer hjälp på Åkaregatan började han jobba som matematik- och fysiklärare på Bolagsskolan i Kiruna där han sedan blev kvar till sin pension.
På grund av en hörselnedsättning lämnade han jobbet som klassföreståndare och jobbade reducerad tid under de sista åren.
Under tiden på Bolagsskolan bestod hans standardturer under friluftsdagarna av vårtur till Rombakksbotten, turskidåkning mot Lapporten,och utförsåkning i Björkliden och i Luossavaarabacken.
Lage fick en och annan elev i slalombacken att tappa hakan inför åsynen av de antika träskidorna med stålkant från 50-talet som han fortfarande åkte på och han visade eleverna att huruvida man tog sig nerför backen i varje fall inte berodde på vilken skidutrustning man hade.
Förutom två år i Uppsala var Lage Norrbotten trogen. Han trivdes onekligen bäst i öppna landskap - fjällbjörksskogen runt Övre Soppero där han vistats varje sommar i stugan sedan barnsben var hans paradis.
Han uppskattade speciellt fjället Kuormakka där han plockat hjortron och Lainioälven där han som barn färdats med sina föräldrar. Lage har speciellt gillat spöfiske och har fiskat runt Övre Soppero och i Ängeså där hustrun vuxit upp. Fisketurerna med kusinerna var några av hans andra höjdpunkter.
Under vårvintern blev det många och ofta långa skidturer längs skoterspåren i Sopperoterrängen, men någon egen skoter vägrade han att köpa. Den stillsamma och meditativa turåkningen passade Lages kynne bättre.
Lages naturintresse återspeglades också i hans intresse för stenar och en stenhammare ingick länge i standardutrustningen i bilen.
Lage intresserade sig mycket för både släktens och Norrbottens historia, något som han fick använda sig av då Vittangi firade sitt 300 års jubileum. Han gav sig alltid tid att lyssna när folk kom och ville berätta. Ofta skedde det oformellt över staketet eller över en kopp kaffe.
Eftersom Lage växte upp med en yngre bror, Björn, med downs syndrom fick han tidigt skolning i omsorg, något som han i allra högsta grad fortsatte att praktisera med de tre egna barnen Elisabeth, Maria och Alf och senare också med barnbarnen.
Lage var alltid väldigt mån om att hålla samman familjen och om detta vittnar alla smörgåstårtor som familjen ätit tillsammans och inte minst hans traditionella nyårsmackor till familjen.
Trots en del svåra motgångar har Lage haft en positiv inställning till livet där hans humor hjälpt både honom och de runtomkring. Vi i familjen bär vidare på många finurliga uttryck myntade av Lage.
Efter att ha drabbats av Alzheimers bodde Lage sedan 2005 på Fjällgården i Kiruna där han haft regelbundna besök av familjen och tillsammans med dem lyssnat på åtskilliga jazzlåtar. I samma omsorgsfulla anda som han levde efter då han var frisk kämpade han på tills familjen var samlad för att vara säker på att hustrun inte skulle behöva vara ensam första tiden. Lage gick så bort på julafton i lugn och ro i närvaro av familjen. Han efterlämnar ett stort tomrum men åtskilliga ljusa, vackra och inte minst humoristiska minnen.
Makan Dora,
dottern Elisabeth
och sonen Alf