Lilly Herdenberg, Boden, har avlidit vid 84 års ålder. Närmast sörjande är hennes tre söner med familjer.
***
Lilly föddes i Kengis, Pajala, och var yngst av tolv syskon. Familjen satte ner sina bopålar i Anttis, vid Torneälven. Pappan var sjuklig och mamman skötte både hemmet och den lilla gården (en ko och en gris).
Uppväxten i 1930-talets Tornedalen präglades av fattigdom och sjukdom, framför allt tbc. Flera av Lillys syskon dog i förtid eftersom man inte hade råd att anlita läkare. Den tidens tandvård var liktydigt med löständer redan vid unga år. Föräldrarna hade en liten kaférörelse i köket och gav även logi åt övernattande gäster. Det kom många spännande besökare, bland annat samer som lärde Lilly att kasta lasso (!).
I skolan var teckning och idrott de ämnen där Lilly bäst kom till sin rätt, och hon vann flera priser i skolans skidtävlingar. Att ta sig till och från skolan kunde dock innebära vådliga båtfärder över Torneälven mellan timmerstockar och isflak.
Som 17-åring åkte hon till södra Sverige för att arbeta på Rörstrands porslinsfabrik i Lidköping. Hon trivdes bra med arbetet som porslinsmålare, men var tvungen att återvända till föräldrahemmet på grund av sviktande hälsa.
En anställning som hushållerska ledde till i äktenskap, och Lilly födde och fostrade tre söner. Hennes man Bo hade en hönserirörelse i Bredåker, men familjen flyttade senare till Boden, där maken fick arbete som fastighetsskötare.
Lilly klena hälsa gjorde att hon mestadels var hemmafru och endast arbetade kortare perioder utanför hemmet.
I början av 1960-talet byggde familjen en sommarstuga, som under några år blev en plats för avkoppling och samvaro. När maken omkom i en trafikolycka 1967 blev Lilly tvungen att forma sitt liv på egen hand.
Lillys fick utlopp för sin konstnärliga sida genom att teckna och måla, och sy kläder åt hela familjen. Hon deltog i målarkurser på Sunderby folkhögskola och 1988 fick hon till och med delta med sitt tecknade bidrag i tidningen Vis utställning "Mitt hem" på Nordiska museet i Stockholm. Väggarna i hennes hem var fyllda av akvarellmålningar med motiv från naturen och från hennes barndom i Tornedalen. Hon läste även engelska flera terminer hos ABF, för att bättre kunna tala med de utländska turister som hyrde rum hos henne om somrarna.
Barnbarnen och barnbarnsbarnen ägnade hon sig gärna åt, även om hon tyvärr inte fick träffa dem alla. Hon ömmade starkt för barnens rättigheter i samhället.
Under 1970-talet gjorde Lilly några minnesvärda utlandsresor, till Mallorca och Holland. Hon vistades även så ofta hon kunde i sin kära sommarstuga, dit hon cyklade varje söndag under hela sommaren i många år. Där kunde hon höra vinden susa i trädkronorna, se fåglarna bygga sina bon och njuta av stillheten.
Lilly trivdes inte i stadens glam och stoj. Hon hade helst av allt velat bo på landet och leva nära naturen. Sedan barndomen var hon van vid att ha ont om pengar och kunde därför leva på nästan ingenting. Dagens samhälle, med för mycket konsumtion och för lite mänskliga kontakter, gjorde henne både arg och ledsen.
De sista åren fick hon möjlighet att åter göra några resor till sin barndoms trakter i Tornedalen, och besöka de fåtal släktingar och vänner som ännu var i livet.
Trots sviktande hälsa och andra motgångar var Lilly målmedveten och uthållig. Hon såg framåt och hade alltid nya planer och projekt på gång. Vi har många ljusa minnen av Lilly, vars humor förgyllde vardagen för oss alla.
Tommy Herdenberg